När Jesus sedan instiftar nattvarden, den sista måltiden tillsammans, vet han vad som väntar. Lärjungarna förstår inte men Jesus vet. Och han betonar som vi nyss hörde att han visste vem av dem som skulle förråda honom. Judas Iskariot.

Många tolkningar kring Judas handlar om att Judas verkligen tror att bara stora rådet får höra Jesus, så skulle de ändra sig, byta åsikt. Men Jesus vet att så inte är fallet, han är redan dömd, av den anledningen anstränger han sig inte då han väl står där senare – han vet vad som väntar alltmedan Judas hoppas och tror på en dramatisk vändning. En vändning beroende av att han vek av, berättade var deras gömställe skulle vara i Getsemane och även visa soldaterna vem som var Jesus med en hälsningskyss.

Lärjungarna har hakat på och funnits med och hoppats och trott och velat men har sannolikt inte i denna stund en aning om vad som väntar, hur tillspetsat allt är. Det är väl inte jag undrar Petrus och de andra men nej, det var han som doppade brödet i skålen samtidigt som Jesus, Judas.

Det berättas att då inget går som Judas trott och tänkt rusade han och hängde sig, silvermynten låg nedanför hans kropp dinglande i trädet på blodsåkern.

Skärtorsdagen är dramatisk och samtidigt trosviss – i Jesu avskedstal säger han att nu tillhör ni mig och inte världen och från denna stund kommer världens furste vara vansinnigt uppretad och göra allt han kan för att dämpa Jesus inflytande i Världen.

Kyrkans historia har haft många prövningar och utmaningar genom åren men den vi nu är mitt i – covidpandemin – är sannolikt en av de största …

Vad blir kvar efter tystnaden, vad finns att bygga på?

Men då måste vi komma ihåg att vi är inte ensamma. Vi är ett uttryck för en energi och en vilja som hittat fram efter att diktatorer skövlat hela länder, utestängt allt kristligt firande, en kraft som hittar fram i varje individ som lyssnar inåt och som önskar kontakt med det större, med nåden. Vi är ett uttryck för den kraft som alltid kan förnya och som äger all makt i hela universum men som i just den stund vi befinner oss i vakar med oss i det tysta. Vägleder oss i det tysta. Som en klok förälder i bakgrunden samtidigt som barnet ska lära sig en viktig gåta. Samtidigt är Gud och Jesus densamme genom tiderna – han som med öppna ögon valde oss, valde att gå ut i det för honom okända för att där vara med om en metamorfos vi vet kom att förvandla hela skapelsen. Och skapade ett unikt fluidum av närhet till det Heliga, till Gud.
Mäktigt är påskmysteriet.
Det är ingenting som vi huvudet kan förstå men i hjärtat, hjärtat kan greppa det. Då och då. Tillsammans …
Budskapet denna påsk 2021 liksom alla påskhelger dessförinnan är att mörkret inte har någon makt över ljuset. Den enda synbarliga makt mörkret har är att söka förringa ljuset, söka hålla det borta från människors greppbara medvetande, ja bara genom att så tvivel och split och få mänskligheten sysselsatt med det timliga, det materiella det ytligt mellanmänskliga – just nu oro och rädsla över ett virus – så har döden, det onda sin chans till triumf. Att vi fjärmar oss från varandra.

Men då vi stannar upp och ropar ”Jesus kom till mig” så kommer ljuset, och det bryter igenom natten, nätterna, vårt universum, ja alla 1000 tals universum i hela skapelsen och på mindre än en bråkdels sekund så har vi en kraft kring oss, ett ljus ett beskydd. Jesus Kristus.

Och han säger:

”I ären härnedifrån, jag är ovanifrån ; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen”. (Joh. 8:23)

Varför är det ofta så svårt att ta tag i de händer Jesus sträcker mot oss? Varför rycker vi instinktivt bort våra fötter när han vill tvätta dem, varför har vi så svårt att tillerkänna Gud all den nåd som strömmar mot oss?

Platon den grekiske filosofen pratar ibland om att mänskligheten sitter i en grotta och stirrar in i grottvägg med grottöppningen bakom ryggen – och så tolkar vi och förstår världen allt utifrån skuggorna som rör sig därpå grottväggen.

Tro är kanske lite på samma vis. Tro är att vända sig om och se att den riktiga världen finns alldeles intill och greppar vi den, ser den, vänder vi oss om, då vill vi inte längre sitta och stirra in i grottväggen. Vi vill ut i de fria och vandra där. Vara där.

Eller för att citera Lina Sandell Bergs text i psalm 207:
En liten stund med Jesus o vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig en liten stund med Jesus och allt förändrar sig.