Att vägra underordna sig en rädsla och en hackordning, given, presenterad och inpräntad med härskarmetoder.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Jesus dömd till döden. Upphängd på ett kors, som en rövare och därtill, mitt emellan två rövare. Det hade kunnat slutat där, men det är bara en början. En eklut – en prövning, en initiation till något nytt och redan innan detta sker har han lovat oss att vara nära oss hela vägen: ”Ni tillhör inte längre världen ni tillhör mig”. Han den milde, den trosvisse, han som går i döden med ögonen öppna och vet att han gör det, för oss. Här och nu. För mig, dig, ja alla i hela världen. Men just där och då detta hat, dessa sarkasmer, detta bröl och lärjungarna irrar runt, alla irrar runt och den ene rövarens hånfullhet är ett uttryck för den anda som just då rådde. Även de romerska soldaternas hån, törnekronan, konungamanteln, svärdet i sidan.
Men Mariorna är där och Johannes och en rik man har ombesörjt att där finns en grav och Jesus han utbrister på korset att Herre förlåt dem för de vet inte vad de gör. Vi vet inte, mänskligheten, vad vi gör. Och på den vägen är det. Vi tappar så lätt fokus och hela vår tillvaro skulle varit annorlunda utan Jesu undervisning och undervisningens fulländning är nu rum, på korset.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Vi skulle inte vetat om nådens perspektiv, vända andra kindens perspektiv, medmänsklighetens perspektiv alls i den grad vi gör idag utan Jesus. Det hade funnit filosofer före honom, profeter och lärare men ingen som hade denna otroliga färdighet att leva budskapet, vara budskapet och är det så konstigt att så inte varit fallet? Nej för Jesus är helt extraordinär – han är Guds son som kommer till Jorden i kraft av Guds vilja. Inte för inte säger han sen på Galilei berg att ”till mig har getts all makt i himmelen och på jorden …”
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Jesus är en förebild i att hålla fokus. Han är en självständighetens förebild, en bönens förebild, en värderingarnas förebild. Han tvekar aldrig var han har sin håg, sitt hjärta, sitt fokus. ”Jag har inte kommit för de friska utan för de sjuka.” Och han visar på hur långt medmänsklighet faktiskt når. Och hur man kan lyfta ett helt sammanhang bara genom att inta en annan hållning. Att vägra underordna sig en rädsla och en hackordning, given, presenterad och inpräntad med härskarmetoder.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Paulus skriver: ”Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.”
Och det är nu detta som utmärker den mildhet vi alla har att söka vara apostlar för – det är inte världens larm och gloria vi kommer med – det är något i botten skört och ömtåligt som bara måste ut i kraft av sin sanning, sin längtan att bygga broar, att vara. Guds kraft är ett fluidum, ett mycel, rottrådar som knyter an till och i oss och vi är beroende av varandra, vi försmäktar utan varandra.
Herre, hjälp oss att vara lika trosvissa och trosstarka som du är då vi, som en följd av vår tro på dig, riskerar att hamna i situationer att tro föder ensamhet, en känsla av utanförskap.
Du gick in i skapelsen och visade oss den enda rimliga vägen av alla vägar, kärlekens väg.
Åh Gud, ge oss mod att vandra den, att inte stå vid vägkanten och förbanna utan att ansluta oss och gå vid din sida, mot det nya som bär i evinnerlig tid.
Amen