Johan Bonander

Advent betyder ankomst. Bereden väg för Herran – Herrens ankomst. Och sinnebilden är som vi hörde Jesus som rider in i Jerusalem. På en åsna. Tyst och samlad. Ja han vet ju vad som väntar. Folket vet inte – de hoppas, tjoar och stimmar men Jesus vet att han kommer[…]

Ett liv har sina faser. Vi står i vägskäl. Vi väljer. Och vi hör ihop, påverkar varandra med våra val – och icke val. Och trots denna frihet så rår vi inte över allt, långt ifrån. Allt är statt i förändring, inget är stilla. Och ibland måste vi ut på[…]

Jag växte upp i en liten bruksort i Västergötland, Vargön. På den tiden var mammorna hemma på dagarna och det kvarter jag bodde i, nybyggda små villor i närheten av skog och vatten, där bodde det 33 barn. Och som vi lekte. Från arla morgon till sen kväll. Närmsta granne[…]

Det går en Tv-serie nu i påskhelgen – The Bible. Jag har bara sett den glimtvis men den är en prisad dramatisering av bibelns berättelser – filmen är trogen själva grundhistorien. Fram till nu har det varit Gamla Testamentets berättelser. Temat är Judarna som Guds utvalda folk, Uttåget ur Egypten,[…]

Tänk om den ändå hade varit så att Jesus lidande var det exempel alla tog lärdom av, att Världen förändrat sig. Att man insåg vad som skett. Att man likt den romerske soldaten kom till slutsatsen att: ”Den mannen måste ha varit Guds son” . Men så är det inte.[…]

När jag skriver det här raderna sitter jag i Uppsala i ett litet rum på Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Här har diakoner – som är kyrkans socialarbetare - sedan 1882 hjälpt utsatta människor i Uppsala med omnejd. Jag bor just nu på stiftelsens gästhem. Det är andra natten jag sover här och[…]

Zander säger att vi människor är fast i tiden. Att vi tänker linjärt. Och han och hans vän hästen undrar vad som jagar oss. Varför vi flyr. När vi bara är fast i tiden. Att vi rusar framåt med ögonen riktade bakåt och inte förmår stanna där vi är. Zander[…]

Igår på julbönen, på Gömmanbergs äldreboende, sa vi att dessa bibeltexter, ur Jesaja och Lukasevangeliet, ja som också då lästes; att de lästs i generation efter generation. Och några mindes hästtransporterna hit till kyrkan, havrepåsen som hängdes under mulen på den väntande hästen. Den stora bjällran som ekat mellan bergen[…]

Det är svårt att överblicka tider som flytt. På ett sätt var kanske döden mer självklar förr då människor mer ofta dog i hemmen men betyder det att vi var bättre på att hantera döden förr? Jag tror inte det. Utan då som idag är det nog lika svårt: Lättare[…]

Värmlänningen, och nu pratar vi i norra Värmland, är, tror jag, ovanligt medveten om sin släkt. Och nu inte bara kusiner utan även tre-, fyr-, och ”femt-männingar” och den så kallade ”kalassläkten” - de som är släkt på långt håll men som alltid ska bjudas på större kalas. I alla[…]