Åke Bergenblad och Mats Jonssons orgelbyggarverkstad ligger i en före detta möbelfabrik strax utanför Vetlanda, i Farstorp i Nye församling. I början av sommaren besökte församlingens musiker, ordföranden i församlingens fastighetsutskott och en kommunikatör verkstaden för att ta en titt på orgeln som just nu håller på att byggas upp i Bromma kyrka.

Orgeln stod uppbyggd i verkstaden. Eftersom ytan i Bromma kyrka är begränsad har den största utmaningen för orgelbyggarna varit att konstruera en orgel som har den önskade ljudbilden och samtidigt får plats.

Orgeln är huvudsakligen byggd i svensk furu. När musikerna var på plats passade Mats Jonsson på att justera notstället så att det hamnade i rätt höjd.

Till vissa detaljer har ädlare träslag använts i dekorativt syfte. Mahogny i spelbordet och ebenholz i de svarta tangenterna. Här syns också lite av mekaniken under skalet.

Pedalerna är utsatta för större slitage och är tillverkade av ek som är ett hårdare träslag.

Det här är en av väderlådorna, den trålåda i orgelhuset där piporna står uppställda. Det är här luften fördelas när musikerna spelar på tangenterna eller pedalerna. Om hålen är öppna fortsätter luften upp i piporna och piporna låter.

Bromma kyrkas orgeln har cirka 1 500 pipor. Träpiporna i furu, ek och björk är tillverkade på ett sågverk i Småland. Metallpiporna i orgelmetall (bly och tenn) är till viss del återvunna men några har också nytillverkats.

Bälgen är gjord av skinn och trä. Det viktigt att använda skinn av god kvalitet så att det inte torkar.

Bälgen som förser orgeln med luft och några av de största träpiporna (baspiporna) som ska placeras i Bromma kyrkas golv, under körläktaren.

Abstrakter kallas de långa dragsträngar som binder samman spelbordet med spelventiler i väderlådorna. De är gjorda av furu med en tvärslå i björk. Eftersom utrymmet i Bromma kyrka är så begränsat används vinklar för att binda ihop dem.

Nu beger vi oss till Bromma kyrka!

Furu är ett mjukt träslag. Abstrakterna är smala som glasspinnar och tar man en i handen är det lätt att bryta av dem, men så länge de dras längs fibrerna (som i orgeln) klarar de en enorm belastning.

Hålet i golvet där bälg, fläkt och de största träpiporna ska få plats. Det var här de nedgrävda skeletten som vi skrivit om tidigare här på bloggen hittades.

Abstrakter under Bromma kyrkas mittgång ska koppla ihop orgelns delar.

Abstrakterna förs in i utrymmet. Innan konstruktionen av orgeln togs noggranna mått och varje centimeter har utnyttjats.

Här sticker abstrakterna ut söder om mittgången och förbinder bälgen och det norra verket (där pipor står kommer stå uppställda) med spelbordet och det södra verket.

Här har bälgen och baspiporna kommit på plats i golvet under körläktaren (det här är alltså samma plats som var ett hål i golvet i en tidigare bild).

Spelbordet på plats i Bromma kyrka. Notera abstrakterna som i framtiden kommer täckas av ett golv.

Knytpunkten i golvet bakom spelbordet. Här syns hur orgelkonstruktörerna arbetat med vinklar.

När träkonstruktionen är på plats ska orgeln målas, piporna monteras och sedan ska den intoneras. Titta in snart igen för att läsa mer!

Den lilla men tydligt gestaltade klosterträdgården kommer ligga mellan den nya tillbyggnaden och Urban Hjärnes gravkor. Trädgårdsarkitekten Bo Karlsson, Mälark AB, har inspirerats av traditionella klosterträdgårdar och berättar mer om sitt arbete:

”Växtvalet innefattar rosor och kryddväxter som bägge är vanligt förekommande element i klosterträdgårdar. Kryddträdgården i miniatyr innehåller arter av timjan, malört och stenkyndel vilka historiskt sett har fungerat som föda eller läkeväxter. Där finns även blodormrot som använts som läkemedel”.

I trädgården kommer det också växa magnolia, stjärnflocka och höstanemon. De saknar visserligen traditionell koppling till en klosterträdgård, men tillsammans med marktäckande myskmadra skapar de en pålitlig stomme.

”De är valda för att tillföra en finstämd, mjuk och sakral känsla passande för utomhusminnesstunder och liknande”.

När trädgården står i blom kommer det vara i vitt för att gå ihop med kyrkan. Meditationsplatsen kommer ligga inbäddad i vit buskros. Gruppvis planterad klosterlilja ska ge en direkt koppling till klosterträdgårdar, men det kommer också finnas vårstjärna och orkidénarciss.

”Växterna har inspirerats av traditionella klosterväxter men fokus har legat på att välja arter som kommer att fungera väl på platsen och tillföra mesta möjliga skönhetsvärde och täckning av mark till kyrkans fuktigare och skuggigare norrsida”, sammanfattar Bo Karlsson.

Klosterträdgårdens växter

Ta en promenad till Bromma kyrka,. Redan nu går det att se konturerna av klosterträdgården som kommer ligga norr om kyrkan. Med hjälp av lite fantasi och bilderna nedan kan du kanske föreställa dig hur det kommer att se ut!

Solitärbuskar:
Stjärnmagnolia (Magnolia Stellata)

Rosor:
Buskros (Schnneewittchen)

Perenner:
Japansk malört (Artemisia schmidtiana)

Höstanemon (Anemone hybrida)

Stjärnflocka (Astrantia major)

Bergormrot (Bistorta affinis)

Stenkyndel (Calamintha nepeta)

Myskmadra Galium odratum)

Backtimjan (Thymus serpyllum)

Lökar:
Vårstjärna (Chionodoxa luciliae)

Klosterlilja (Leucojum vernum)

Orkidénarciss (Narcissus triandrus)

Krollilja (Lilium martagon)

Samtliga bilder hämtade från Wikimedia Commons. Vit buskros har fotograferats av  Helge Klaus Rieder, japansk malört av James St John, stenkyndel av Magnus Manske,  höstanemon av Robert Acabashi och orkidénarcissen av David J Stang. Samtliga bilder är fria att använda enligt den Creative Commons-licens fotograferna samtycker till då de laddar upp foton hos Wikipedia. Skulle du upptäcka en bild som lagts upp utan upphovspersonens medgivande lämna en en kommentar så tas den bort.  

Det andra inlägget på den här bloggen handlade om hur inventarier som var svåra att flytta från Bromma kyrka packades in inför byggstarten. Just nu arbetar konservatorer med att packa upp dem igen. Syftet med inpackningen var att skydda inventarierna från damm och mekaniska skador och att skapa ett jämt klimat för att inte riskera fuktskador.

–  För att hålla en jämn fuktighet packades föremålen in med Tyvek som är en slags väv som håller luftfuktigheten jämn. Tyvek är vattentätt men andas vilket betyder att det förhindrar kondens genom att släppa igenom fukt långsamt, säger Ewa Björdell, Stockholms målerikonservering.

Alla inventarier har slagits in i Tyvek och plast. Kristallkronorna fick dessutom bubbelplast som skydd. Två företag har ansvarat för arbetet, Stockholms målerikonservering som är experter på bland annat trä, skulpturer, vapensköldar och kalkmålningar och Acta konserveringscentrum som arbetat med textilier och med kristallkronorna.

– Men även andra, till exempel de som monterar byggställningarna, måste vara medvetna om riskerna, säger Ewa Björdell, som just nu är på plats i Bromma kyrka och övervakar arbetet när ställningarna plockas ned.

Ställningarna måste stå kvar när inventarier i tak och högt uppe på väggarna avtäcks.

När inventarierna är avtäckta ska de varsamt tas ned.

Dopänglarna kastar dramatiska skuggor.

Skuggan av skeppet.

Urban Hjärnes gravkor är fortfarande förseglat.

Foto: Ewa Björdell (passionsänglarna och skeppet), Bromma församling (övriga).

Att ha taklagsfest är en gammal tradition som har sitt ursprung i att man förr i tiden tog hjälp av grannar för att bygga sitt hus. När taklaget var på plats, det vill säga att takstolarna hade rests och takåsen hade lagts, tackade man de som hade hjälpt till med en stor fest. Traditionen lever kvar än i dag och härom veckan bjöd Bromma församling Noccon, entreprenören som jobbat med ombyggnationen, på fest.

– I gamla tider kunde det gå vilt till men vi körde en lugnare variant med buffé och lättöl i glasen, säger Lars Lindfors, fastighetsansvarig i Bromma församling.

För att signalera att det började bli dags för fest brukade byggarna hänga upp taklagsruskor eller en taklagskrans på husgaveln.

– Om det inte blev någon taklagsfest hängde arbetarna istället upp en docka som symboliserade den snåla byggherren, men det slapp vi ju i och med att vi fixade festen, skrattar Lars Lindfors.

Ett tält hade satts upp för festen.

Kyrkoherden (byggherren) tackar Noccon (entreprenören/byggarna).

Mingel ute …

.. och inne i tältet.

Kö till buffén.

Det var cider och lättöl i glasen.

Mer mingel.

Takstolen, dock utan krans.

Gjutningen av det nya kapellet har inneburit flera utmaningar. För att reda ut de frågetecken som fanns kring designen och de tekniska utmaningarna gjorde Noccon därför först en provgjutning.

– Den största svårigheten i arbetet har varit att det ställs höga krav på formsättning när man ska ha synliga betongytor. Varenda skarv har markerats på formplywood med hjälp av en utsättare, säger Eric Van Gerpen.

Utsättaren är den person som ansvarar för mätningarna, det vill säga som ”sätter ut” måtten. Mätningarna måste ske med stor noggrannhet eftersom någon millimeters fel på ett ställe i värsta fall kan resultera i flera centimeters fel på ett annat.

– Kapellet har ett unikt formspråk som kräver att konsulterna och arbetarna tänker till lite extra inför varje nytt moment.

Att arbetsplatsen är trång och miljön vid kyrkogården känslig skapar dessutom utmaningar kring logistik och planering av arbeten. Även om utmaningarna är av skiftande karaktär är angreppssättet detsamma.

– Det handlar om noggrann planering , kommunikation och uppföljning av arbetet, säger Eric Van Gerpen.

Här syns armeringsjärnet under gjutningen.

Absiden tar form.

 

Det är trångt och här syns också gjutformarna

Absiden ska bli ett rofyllt rum med möjlighet till enskild andakt. Arkitektbilderna visar ett rum som släpper in ljus men samtidigt ger insynsskydd.

Ljus från flera fönster
I bakre delen av rummet finns en väggfast bänk. Till vänster om bänken finns ett sidofönster med utsikt upp mot minneslunden som ligger norr om kyrkan. I andra änden av rummet, längs den främre väggen, finns ett lågt fönster som tar in skimret från en vattenspegel utanför. Det sitter också ett takfönster högt upp i rummet som lyser upp den främre väggen.

Ljusbäraren
Ljusbäraren är placerad i den främre delen av rummet. Den är utformad som ett stålgaller med piggar som ljusen kan fästas i. Absidens golv kantas av en tunn remsa sand, en fris, som hjälper till att centralisera rummet. Eftersom ljus kan sättas ned direkt i sanden får även sandfrisen en ljusbärarfunktion.

För ut ljuset
Utanför, öster om absiden, anläggs en vattenspegel som för ut skenet från de tända ljusen genom fönsteröppningen och sprider det utanför byggnaden. Genom att försiktigt fläta samman gammalt och nytt, tillgänglighet, nya funktioner, inre och yttre rum har vi försökt skapa ett omsorgsfullt gestaltat rum för stillhet, bön, introspektion, glädje och sorg.

Det har spekulerats på vår Facebooksida och bland personalen på kafferasterna på församlingsexpeditionen i Famnen. Kan portarna gömts undan i något skrymsle på Åkeshovs slott där församlingen hade kontor tidigare? Kan de ha använts som bro över någon bäck i närheten av kyrkan? För inte kan väl någon ha eldat upp dem? Vi nystar vidare och kan nu glädja er som efterlyst ett tydligare signalement med att vi fått in ett bröllopsfoto där dörrarna syns tydligt. Personerna på bilderna är anonymiserade men känns dörrarna igen? Kontakta torbjorn.gustavsson@svenskakyrkan.se. Har du tur mynnar det ut i en lunchdejt!

Filmen med efterlysningen av portarna kan du se här.

Vid restaureringen av Bromma kyrka har gravar och skelett efter tre återbegravda personer hittats i golvet. Det är inte ovanligt att skelett hittas under arbeten i gamla kyrkor och det finns en upparbetad rutin för hur det hanteras. Fynden ska anmälas till Länsstyrelsen som skickar ut en arkeolog som säkerställer att de tas om hand på rätt sätt.

Ovanliga kvarlevor
Åsa Berger på Arkeologkonsult har varit på plats och grävt ut och dokumenterat alla fynd.

– Vi har hittat tre gravar, en man, en kvinna och en ung individ. Mannen och kvinnan låg i var sin kista i samma grop så de var sannolikt gifta eller släkt på annat sätt. Kvinnan hade en enkel ring av koppar eller mässing på vänster ringfinger. Kanske har det en gång legat en gravhäll ovanpå deras grav, säger hon.

Hon är inte osteolog, benexpert, men har undersökt handtagen på de kistor de ligger begravda i och gör bedömningen att gravarna är från 1700-talet. Det finns också orange färgfläckar kvar från en typ av harts som användes för att täta kistor på 1700-talet.

– Det är inte så vanligt med kvarlevor från den här tiden. Tidigare har inte 1700-talsben ansetts vara så intressanta eftersom man samtidigt ofta också hittat kvarlevor från medeltiden som man tyckt varit mer spännande.

Skeletten är i varierande skick. Runt en av gravarna finns mycket kalkbruk i jorden och kalket har löst upp och frätt benen.

– Mannens skelett är särskilt väl bevarat. Förmodligen var han äldre och på hans ena framtand finns en bortsliten rundel som ser ut att ha slitits bort av flitigt piprökande. Baserat på tandslitaget kan man också dra slutsatsen att kvinnan i samma grav blivit relativt gammal.

Hon visar på en av de andra gravarna där det förmodligen ligger en yngre person – kistan är kortare och benen smalare. En osteolog kan få fram betydligt mer information genom att undersöka skeletten. Det går till exempel att bedöma de dödas ålder, kön och kroppslängd och se spår av sjukdomar, skador och kanske till och med vad de åt.

Get, groda och fisk

Grävningen har varit ganska lätt eftersom det varit grävt på platsen tidigare och jorden är uppluckrad. Förutom människoskeletten har Åsa hittat kotrester från get, groda och fisk. Förmodligen är det sopmaterial som använts som fyllnad. De skelett som hittas kommer återbegravas på Bromma kyrkogård men innan det görs måste benen sorteras så att djurrester inte hamnar bland människobenen och människobenen ska sorteras efter person.

– Ben från djur är hårdare, blankare och mer kompakta. Människoben är skopiösa, lite som en tvättsvamp inuti.

Det är ett väldigt pusslande.

– Fingrar, tår … ofta är småbenen sist kvar. Vissa av benen skulle kunna vara från när det var kyrkogård, när det som idag är inne var ute, konstaterar Åsa.

Ett av fynden.

Mannen var förmodligen storrökare. I tandraden syns ett märke efter hans pipa.

Baserat på handtagen drar Åsa slutsatsen att gravarna är från 1700-talet.

Den rödorange fläcken i mitten av bilden är det harts som ofta användes för att täta kistor på 1700-talet.

Skeletten ska nu undersökas av en expert.

Tillgänglighet och tradition är ledord som gått som en röd tråd genom all planering för restaureringen och tillbyggnaden av Bromma kyrka. Hur skapar vi en kyrka som är tillgänglig för alla samtidigt som vi bevarar och inte ger avkall på vår kyrkliga och kulturhistoriska byggnadstradition?

Tillgänglighet
I marken på baksidan av kyrkan syns nu tydligt var den nya tillbyggnaden, absiden, kommer stå. Arbetet med den nya hissen som ska göra det möjligt för alla besökare att klara sig i kyrkan utan ledsagare är i full gång. I framtiden ska även du som har rullstol, rullator eller svårt att gå enkelt och på egen hand kunna besöka toaletten i kryptan. Jobbar du i församlingen, som anställd eller volontär, ska utrymmen som används av andra vara lika tillgängliga för dig.

Balken som går ut från vapenhuset används som vinsch. Hålet som tagits upp till höger om den tillfälliga balken är för den framtida takbalken för hisschaktet.

Hisschaktet tar sin form. Från utsidan syns nu också tydligt hur kryptan löper under kyrkan.

Tradition
Vapenhuset byggdes 1967 och fick ingång i söder, mot parkeringen. I samband med renoveringen kommer vi stänga igen den nuvarande porten och istället öppna upp mot väster – åt samma håll som den ursprungliga kyrkan hade sin port.

På kortsidan har arbetet med att återställa kyrkporten till det ursprungliga läget i vapenhusets västra vägg påbörjats.

Går du närmare kan du se att den framtida kyrkporten mätts upp.

Om du besöker kyrkan eller kyrkogården. Titta gärna på arbetet som pågår men var vänlig respektera avspärrningarna – för din och andras säkerhet.