Jag älskar böcker. Inte nödvändigtvis i fysisk form. Jag läser gärna genom att lyssna numera. En del menar att det inte är samma sak. Att man ska ta sig tid och odelat ägna sin uppmärksamhet på orden och bokstäverna tryckta på ett papper. Det tycker jag är lite snobbigt. Bättre att låta böcker få olika former för olika stunder.
Tänk att det numera går att laga mat och känna dofterna från grytan samtidigt som man läser en bok. Det finns nästan inget bättre. Det viktiga är väl att få möjlighet att reflektera kring världen, varat och sitt eget liv i relation till andras berättelser och tankar. Det vidgar livet och förståelsen. Jag tror att människan blir mer empatisk genom att lyssna eller läsa böcker.
Nu pågar Bokmässan i Göteborg. Bokmässan vimlar av människor. De som vill berätta sin berättelse. De som vill dela ord med andra. De som är nyfikna. De som vill lämna sitt eget liv för en stund för att gå upp i en annan verklighet. Ord kan förflytta oss i tid och rum. Ord är vapen. Ord är tröst. Ord utmanar. Allt förre böcker köps men orden, tankarna och berättelserna lever.
I torsdag fick jag ha ett samtal med Rasoul Nejadmehr om han fantastiska bok Tusen och ett liv – kurragömma med döden. Det är en berättelse om överlevnad och självaktning i en omgivning av terror. Vad är en människa? Varför kämpar vi?
Se gärna samtalet.
Bild av Pixabay: https://www.pexels.com/sv-se/foto/oskarpa-papper-inlarning-oppen-159866/
Kommentera det här inlägget