Dopet är viktigt i Kristi kyrka. När jag en gång blev ombedd att med en mening sammanfatta dopets betydelse, så uttryckte jag mig: ”Dopet bekräftar mig som människa och kristen”. Alla som känner mig vet att jag ofta talar om mitt eget dop. Doptavlan som finns intill min säng påminner mig varje morgon och kväll att jag är döpt. Det är stort att få leva i sitt dop.
Många av oss döptes som barn. Längre tillbaka var det självklart för de flesta föräldrar att låta döpa sina barn under de första månaderna av deras liv. Det är inte riktigt på samma sätt nu. Vardagen är pressad och för en del familjer blir det bara inte av.
På andra håll i landet har flera församlingar under de senaste åren erbjudit drop-in-dop. Det innebär att det den som önskar bli döpt eller få sitt barn döpt kommer till kyrkan utan föranmälan. I Härnösands domkyrkoförsamling erbjuder vi denna möjlighet i domkyrkan den 1 september mellan kl 11 och 15. Vi är glada över att biskop Tuulikki Koivunen Bylund lovat att vara doppräst vid det tillfället. Det blir fyra stationer. Först kommer det formella med dopblankett. Därefter följer ett dopsamtal. Efter det äger själva dopgudstjänsten rum. Till sist bjuder vi den nydöpte med ev. föräldrar och faddrar på dopkaffe med tårta.
Nu prövar vi detta och vi får se om det finns intresse. Jag tror att det finns odöpta vuxna som kommer att se det som en möjlighet att äntligen bli döpt. Men jag är övertygad om att även småbarnsföräldrar kommer att utnyttja detta erbjudande att döpa sitt barn.
”Dopets vatten, det är tecknet på en kärlek utan mått. Födas, leva, dö och uppstå – före oss har Kristus gått. Flodens vatten strömmar ständigt, liv åt träd och ört det bär. Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här.” (Svenska psalmboken 386:2)
Drop-in-dop
Kommentarer
3 svar till ”Drop-in-dop”
-
Bra med nytänkande!
-
Lycka till med detta! Har också tänkt i de här riktningarna för att ta bort så många onödiga trösklar som möjligt för att kunna erbjuda både barn och vuxna dopet.
-
En liten tanke bara:
Är det verkligen positivt att kyrkan anpassar sig efter den ”stressade och pressade” vardagen och dopet blir något som man kan pressa in på en kafferast? Är inte det lite att spela de destruktiva (stressande pressande) krafterna i samhället i händerna? Och finns det inte en risk att dopet förytligas?
Istället skulle ju kyrkan kunna vara en motkultur där vi låter saker ta lite tid och inte anpassar oss efter en accelererande (och destruktiva) omgivningen. Katekumenkatet skulle ju kunna vara en positiv doptradition att återupptäcka istället för drop-in dop.Guds frid!
Kommentera det här inlägget