Har idag tänt ett ljus framför fotografiet av mina föräldrar som båda är döda. Det kändes fint att knäppa händerna och få be en bön av tacksamhet för allt de betydde för mig och mina fyra syskon. Jag tänkte också på min bror som dog förra året. Det är många fina minnen som kommer fram och som jag vill behålla resten av mitt liv. Men jag minns också smärtan när pappa plötsligt för 39 år sedan, helt oväntat dog och hur det förändrade hela familjens situation. Jag minns också avskedet från min mamma för 11 år sedan. Sorgen och saknaden blandas med de vackra minnena.
Just nu sitter jag med de sista förberedelserna inför kvällens minnesgudstjänst i Härnösands domkyrka. Ikväll får jag möta många som har liknade erfarenheter som jag. Där kommer vi att läsa texten från Lukas evangelium 12:e kapitlet, där Jesus säger: ”…till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda…” . Jag hoppas kunna förmedla något av det hopp som kan bära i sorg och saknad.
Psalm 173:2-3 i psalmboken: ”Var ännu vid vår sida när stormen stillnar av. Följ med oss när vi vandrar till våra käras grav. Giv att vi aldrig mister den glädje de oss skänkt men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.
När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt, men Herre, i ditt hjärta är det för evigt gömt. Det liv som här försvinner tar du i gott förvar. Vår själ kan tryggt vi lämna åt dig vår Gud och Far.”
Kommentera det här inlägget