För en vecka sedan var det höstlikt. Det var barmark och flera plusgrader. Många av oss önskade och till och med bad om att det skulle komma snö, så det blev litet ljusare ute. Den 1 december började det snöa här i Härnösand och sedan har det fortsatt i stort sett varje dag. I går mätte jag upp 40 cm snödjup utanför vårt hus.
Vi närmar oss jul. En högtid som är fylld av traditioner och som kräver en hel del förberedelser. Det är trångt i de flesta affärer, för julhandeln är nu i full gång. Många verkar ha bråttom. Det är mycket som ska hinnas med. Kan det också bli för mycket också av julen? Är det fel saker vi prioriterar under julfirandet? I våra kyrkor och i gudstjänster och konserter möter vi julens budskap om Jesu födelse. Det handlar mer om frid än om att hinna prestera.
För mig är det viktigt att ta mig tid att vara stilla, samla mig och att be. Jag mår bra av det. Det känns stort att bli välsignad och att få leva i övertygelsen att Gud är med mig. Jag har mött flera muslimer och andra trosutövare som önskat att jag ska be tillsammans med dem och som velat bli välsignade. För mig är det obegripligt att eleverna i våra skolor skulle kunna bli skadade av detta vid skolavslutningar i kyrkor. Var går gränsen för när det blir för mycket? Och hur kan en välsignelse (välgångsönskan) räknas som stötande?
”Välkommen hit till jorden, i signad juletid! Du är vår konung vorden, som ger oss ljus och frid” (Psalm 121:2)
Kommentera det här inlägget