Morgonrodnaden var ovanligt vacker i morse. Jag sa: ”Tänk så ljust det är”. I dag är solen uppe 8 timmar och 37 minuter i Härnösand. Det är fantastiskt att det blivit nästan fyra timmar ljusare på dygnet sedan vintersolståndet.
Senast solen var uppe lika länge som idag var den 29 oktober. Då tyckte åtminstone jag att det inte var ljust, utan tvärtom. Höstmörkret var påtagligt.
Detta har fått mig att reflektera över hur samma sak kan upplevas olika beroende på vad vi jämför med. När jag har det väldigt bra i livet, är frisk och lycklig, då kan minsta svårighet få mig att må dåligt. Om jag är sjuk och allmänt har det svårt, kan något litet positivt jag är med om göra att jag blir glad och hoppfull. Vi utgår ofta från det läge som är och hur vi har det just nu. Detta blir det normala för oss.
Denna jämförelse har fått mig att tänka till. Det som är ljust i livet för mig kan vara mörker för andra. Och det som är mörkt för mig kan andra uppleva som ljus. Visst glömmer jag ibland att vara tacksam för det jag har och ibland förstår jag för sent hur bra jag hade det.
I morgon, på Alla Hjärtans Dag, är solen uppe 8 timmar och 44 minuter här i Härnösand. Tack för ljuset och kärleken!
Ljus och mörker
Kommentarer
2 svar till ”Ljus och mörker”
-
Jag kan bara säga: AMEN!
-
Så gott att minnas detta! Normaliteten rör sig och allt är mycket stort. Som att plötsligt stå i naturen och se! Kramar!
Kommentera det här inlägget