I morse vaknade jag redan kl 03.00 och undrade ifall det inte var dags att gå upp snart. Det var det inte, hade planerat mitt uppvaknande till kl 5 så jag försökte sova lite till. Det gick nog rätt så bra, ett tag, men kvart i fem kunde jag inte vänta längre. Jag gick en liten tur med hunden, sen stack jag iväg med min cykel, ner till stranden. Det var nerförsbacke och medvind hela vägen dit, och sen när jag vände och cyklade längs hela Ribban var det motvind, och helt ljuvligt att ta rejäla tag med cykeln. Hemåt var det mera motvind och uppförsbacke och faktiskt toppen-bra planerat rent träningsmässigt. Kunde jobba rejält hela biten hem. Sen stannade jag vid lilla lilla klätterställningen i parken precis hemmavid och klättrade upp och tvärs över hela lilla bygget. Vad gör man inte för ökad mobilitet? När jag kom hem tränade jag lite till, lite planka och rygg och sen var det ljuvligt att fixa morgon-pysslet med hunden.
På jobbet träffade jag min orgel-kollega Åse. Vi ska på turné med våra orgelelever och vi planerade dagen tillsammans. Så kreativ timme, och så mycket bra vi kom på tillsammans. Turnén sträcker sig från Ystad till Lund och varar en hel lördag. Alldeles lagom turné. Den kommer innehålla både konserter och orgel-stafett och lek och mat. Dessutom får föräldrarna möjlighet att träffas och prata. Det är nog alldeles speciellt att vara orgelelevs-förälder. Och så sa Åse att vi ska ju också spela!! Oj så glad jag blev!! Insåg plötsligt att jag är ju en förebild. Jag måste börja öva. Älskade orgel, here I come!!! När vi planerat klart gick jag raka vägen till min orgel och tog fram min favoritfuga, Bach´s i d-moll – kan det vara BWV 565? Tror det. I alla fall så är det något av det mest rytmiska och bästa jag vet. Är sällan så lycklig som när kroppen minns och svänget kommer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, orgeln sjunger och själen dansar!
Sen hade jag en lång förmiddag då jag hann stoppa noter på plats och skicka mail och få undan en hel massa. Ställtid är guld värt. Jag åt lunch med maken och traskade med densamma och hunden på stranden och sen for jag tillbaka till jobbet igen. Fika och glad samvaro med ljuvliga arbetskamrater ger otrolig energi. Jag stack ner till stan och lämnade körtröjor som vi haft på prov och sen förberedde jag barnkör- och juniorkör-övning.
På barnkören hände det fantastiska att solmisationen (do, re, mi osv med handtecken) börjar trilla på plats. Jag har aldrig varit nån entusiast för solmisation, men nu har jag börjat förstå finesserna med det (sent ska syndaren vakna) och idag gjorde vi våra vanliga övningar och helt plötsligt slutade jag sjunga men fortsatte med mina rörelser och barnen sjöng själv och prickade sprången också. Otroligt roligt!!
Efter barnkören kom Viktoria från Hyllie gospel som ville öva lite solo-grejer. Jag hade glömt ta med pärmen som jag hade hemma, så jag kastade mig ut och hoppades ha låtarna i huvudet. Det hade jag i 25 minuter. De sista 5 minuterna blev jag stentrött och där slutade hjärnan fungera, så jag gick hem istället.
Hemma tittade vi på ”Så mycket bätttre” som vi missade i lördags. Jag blev helt tårögd av Carolas tolkning av Amanda Jensen´s låt. Oooh så bra det var, vilka fullblodsmusiker de är!!! Sen var det helt ljuvligt att ge sig ut på kvälls-cykeltur med hunden i Djupadalsparken. Vädret var helt stilla och det var så tyst och skönt och ett stilla regn föll. Det blev en surrealistisk känsla i parken, så vackert.
Många fantastiska stunder, och i allt detta 2 små-jobbiga grejer jag hade att ordna. Men jag bad folk i närheten om hjälp och jag fick hjälpen. Så mycket omsorg det finns, den ligger där och väntar och ibland är det bara att fånga upp den och låta sig omslutas. Buren av nåd, faktiskt.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!
Kommentera det här inlägget