Ikväll hade barnkören sitt alldeles egna lucia-tåg på Barnhabiliteringen här i Malmö på SUS. Jag var lite osäker på ifall jag skulle få med mig mina barn i kören, men alla kom (utom en som var sjuk samt en som tidigare deklarerat att hon inte kunde vara med). Mina körbarn uttryckte nämligen en oro för vad de skulle få se. Jag visste inte så noga och tog reda på så mycket jag kunde, och jag kom fram till att det nog inte skulle vara så konstigt. Och alla föräldrarna kunde vara med så det var inga problem kom vi fram till, tillsammans.

Det var så ljuvligt att se när alla kom. En flicka var tomtetärna, iklädd tomteklänning med glitter runt midjan, och en av pojkarna var stjärngosse med glitter i midjan, och så var det lite lucior och tomtar och en pepparkaksgubbe. Jag föreslog att han kanske var utklädd till chokladpudding och vispgrädde, men det uppskattade han inte alls. I alla fall så blir jag så glad när jag ser barnens nytänk och fina kombinationer! Läckert.

Först fick alla barnen på habiliteringen se en clown och en musiker sjunga och spela och leka, sen var det då dags för oss. Vi sjöng lite själva och vi sjöng ganska mycket tillsammans med hela auditoriet, det var kanske 60-70 barn och föräldrar. Det blev riktigt livat. Nu tändas tusen juleljus och Mössens julafton sjöngs för fulla halsar, och en liten pepparkake-blues blev populär. Särskilt en ganska stor pojke gillade Pepparkake-bluesen. Det ryckte i hela hans kropp av glädje när vi sjöng, och på just den blev han extra frenetisk. Fantastiskt att se. Och ljuvligt att se att min barnkör stod kvar och sjöng på, trots all uppståndelse som var omkring. Sen fick alla julklappar och fika och stort pepparkakshjärta med sitt namn skrivet i garnityr… heter det så? Kristyr kanske. GLASYR är det ju!!

För övrigt har det varit en låååång dag. Den började kl 3 i morse då jag gick upp och kollade igenom lite noter. Jag skulle se på en orgel+brass-not och för detta ändamål rasslade jag igång mitt musikprogram i datorn och fick fram katedralorgelstämmor och trombon-brass och sen satte jag igång att spela. Jag spelade och spelade och sen lyssnade jag igenom vad jag gjort, och sen raderade jag rubbet och tog nästa koral. Det var en häftig start på dagen, 3 timmars orgel-brass så där på morgonkvisten. Sen hade vi morgonmässa och jag fick äntligen sjunga vers 3 på Koppången. Jag sjöng de andra två verserna också men de är bara intro till vers 3, tycker jag. Det är den vackraste adventssången, alla kategorier. Sen var det planering på jobbet och lite extra övande med körsångare. det är så roligt när polletter ramlar ner. Det är riktiga guldtillfällen!! Sen flyttade jag lite papper och så fick jag äntligen träffa min lilltös. Ja just det, innan dess hann jag få lite soppa hos vår f.d. vaktmästare, Klister Metall! Passande namn. I alla fall så blev min tös nöjd med presenterna från vår Tysklands-resa! Puh. Egentligen skulle vi kört till Landskrona på kalas, men jag kände en stark obehagskänsla pga blåsten, så jag vågade inte köra. Efter kaffe med Linnéa fick jag kasta mig hem och ge mig iväg till stranden med hunden och sen var det dags för luciatåget på SUS. Ofta undrar jag varför jag tackar ja till så mycket, men när jag väl är där, vet jag alldeles säkert VARFÖR jag är just där. Och jag blir så rörd in i hjärteroten när jag ser hur barnkörföräldrarna hjälper varandra och barnen, och är alldeles ljuvliga. Vilka stjärnor det finns!!

Och vår Lucia-turné i helgen med Ungdomskören i Tyskland var den bästa någonsin; -bästa sången – bästa planeringen – mesta pengarna (för första gången gick vår resa ihop ekonomiskt) – lugnaste resvägen – roligaste hoppsa-stegs-framfarten av hela kören med supermamma och körledare längs 4 lyktstolpar!! Sånt händer bara på körresa!!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.