Äntligen är påsken över och ny vecka och nya tag och nya möjligheter. Påsken har varit lugn och skön; jag har spelat till två solister som båda levererade jättefint. Barnkören och Juniorkören sjöng i mässan i söndags och det gjorde de med glans. Jag var lite orolig eftersom jag visste att många var bortresta över påsken, men mina hjärtan som var hemma levererade jättefint. Att ha påsklov är ganska skönt, men jag gillar när arbetsveckan börjar igen, då får jag styrfart och det mår jag bra av.

Under påskveckan kom jag på några tankelapsusar jag gjort i min planering och det är ljuvligt att idag kunna ta tag igen. Men det är fascinerande att en av missarna kunde vändas till något dubbelpositivt, för när jag kom på vad jag missat var det genast en annan detalj som föll på plats. Genast, och genast… det tog nog ett halvt dygn innan jag insåg finessen, men det är roligt när saker faller på plats.

Ägg i lökskal

Mina guldägg!

Annars har jag nog mest funderat över min mamma och hennes bortgång förra påsken. Mamma dog på påskdagen och tankarna har virvlat runt. Vi var tillsammans på påskafton, jag och min familj, och det kändes bra. Jag färgade äggen så som mamma lärt mig, det blev så fina guldägg. Vi spelade Fia med knuff. ”Man måste vara strateeegisk!” sa dom. Jag som var snäll och lät bli att knuffa ut flera stycken trots jag hade flera glimrande chanser. Ibland tänker jag att det är tur att jag finns så andra kan få glimra och skina. Fast rätt ofta skiner jag alldeles själv!

Nu ska jag ta tag i mina låtar och låta dem flyta in i min skalle och där befästas till klingande bilder att bära med mig under dagen. Och så ska jag skina och lysa också lite grann, faktiskt. Alldeles utan Fia m knuff

Förresten, idag ska vi beräkna min tjänst, fackligt ombud och personalchef o chef. Spännande!!

Pax!