En solstrimma som lyser upp mitt ännu ostädade skrivbord

Bar liite papper kvar på golvet.

Nu är det sommar och tiden tycks oändlig. Min städning fortsätter och med små framsteg börjar det ljusna på mitt arbetsrum.

Idag har jag satt in de fakturor som låg i mitt fack, jag har räknat och fört in i min bokföring, jag har sorterat noter, skrivit in namn på sommarbarnkörbarnen så jag kan föra närvaro när det är dags.

Och det första jag gjorde i morse, efter att vi hade haft vår lilla minipastoral i arbetslaget, var att jag körde till en nära vän i sorg för att prata lite. Så mycket väsentligheter blir avhandlade över en kopp kaffe. Det är livet!

Sen flyttade jag lite papper till innan det var dags för lunch.

Väldigt mycket ledig golvyta! Lådorna innehåller körtröjor som väntar på något bra skåp.

Efter lunch träffade jag en sångsugen körsångare. Vi övade på en önskesång från körsångarens sida och vi provade vilken tonart som passade bäst. Till slut enades vi om Dess-dur, synnerligen vacker tonart! När min körsångare gick sade vederbörande: ”Tack, detta var precis vad jag behövde idag”. Mitt hjärta gladdes och jag konstaterade: Det är livet!
Sen skulle jag ner och hämta papper i kopieringsmaskinen, bokföringsbladet tog slut så jag fick fixa ett nytt, och minsann då kunde jag ju passa på att ta en kopp espresso. Och minsann om inte espressobryggaren behövde diskas i kaffebönsfacket, där skräpbönorna hamnade efter förrättat värv. Detta fack har varit fullt med gammalt kaffe som börjat mögla lite och jag vet inte hur länge detta har legat där. Lilla Lotta-fullmedenergi hämtade diskborste och diskmedel och skurade på. Oj så fint det blev! Kaffet blev klart och jag jobbade på. Glad i hågen gick jag ut för att fortsätta flytta papper.

Och tänka sig, vilken tur! Då sprang jag på en god vän som kom förbi och vi satt länge i kyrkan och pratade. Vilken tur att det är sommar och stiltje och jag har tid att kunna sitta och prata. Så ljuvligt. Papperna ligger ju kvar. De väntar på mig, känns tryggt!

Min intention för dagen var alltså att fortsätta med mitt papprande, men livet ville annorlunda. Jag har fått umgås med nära vänner och prata livets väsentligheter och det är ju det som det hela handlar om. Det är det som är det viktiga.

Undertecknad färdig för dagen.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.