Gryning med åskoväder på tur

Idag har det varit en lång dag. Den började med tidig frukost halv sex. Det är aldrig så fridfullt och lugnt som när jag kommer ut med hunden så tidigt. Det är en ljuvlig start på dagen.

Förmiddagen fylldes med barnkörledarkurs på Malmö Högskola tillsammans med Sommarbarnkören. Jag går inte kursen utan jag är sammanhållande länk för barnkören – lite som klassens ordningsman; jag bockar av så att alla är där alternativt kontaktar dem som inte kommer i tid, hämtar plåster när så behövs, tar fram fika vilket behövs varje dag, tar undan fikan som är kvar, och ser sen till att alla blir hämtade ordentligt. Men däremellan varven hinner jag se och höra en hel massa och lära mig minst lika mycket. Det är bästa starten på terminen, jag får lassvis med inspiration!!

I eftermiddags skulle jag till Heliga Korsets kapell på Fosie kyrkogård, men först skulle jag bara vila lite så jag ställde en klocka på ringning… trodde jag, men jag glömde spara inställningen så ingen klocka ringde. Lyckligtvis kollade jag klockan själv 7 minuter efter att jag tänkt vakna, så jag hann i god tid, tack och lov.

Heliga korsets kapell

I kapellet blev jag lite vemodig och tänkte på alla som gått ur tiden, och jag tänkte på smärtan vi känner, vi som blir kvar. Det var så vackert i kapellet, varm atmosfär, med befriande air condition, och solen lyste så fint utanför genom fönstren.

I helgen var jag bekymmerslöst ledig och firade min kompis som fyllt 50 år. Vi var fyra flickor som åkte iväg till Österlen och bara hade otroligt roligt. Vi åkte till Knäbäckshusen

Knäbäckshusens lilla bygata

S:t Nicolai kapell

och där fanns ett alldeles bedårande vackert litet kapell.  Där stod längst fram vid altaret:

Jesus sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga”
En vacker text som gav mig lite styrka på min färd.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.