Igår firade jag en otrolig fredag. Det började egentligen redan på torsdagskvällen. Jag kom hem kl 22 på kvällen och var lite trött efter lång arbetsdag. Vi hade bokat in ett yogapass kl 7 på morgonen och det kändes liite väl tidigt. I alla fall så lät jag bokningen stå kvar.

På fredagsmorgonen ringde klockan vid 5-tiden. Det kändes tidigt så jag ställde fram klockan en kvart. Jag gick upp och tyckte det kändes som om jag nog skulle få migrän. Jag gjorde kaffe och gick ut med hunden. Hunden fick frukost och jag insåg att jag mådde alldeles utmärkt. Jag hade inte den minsta migrän. Alltså ingen anledning att fega ur yoga-passet. Jag packade alla väskor för jag skulle direkt till jobbet sen, jag hade mycket på agendan.

När jag väl var på passet så gick det ganska bra, jag orkade allt 2/3-delar av tiden, sen fick jag ta bort en grej, det blev för tungt för mina armar. Jag överlevde passet och var nöjd med att jag varit där. Sen insåg jag att jag glömt en pärm så jag var tvungen att sticka hem. Väl hemma kände jag ett starkt behov att ta en runda med hunden. Sen hade jag en timme på mig att bli klar. Jag insåg att jag nog inte hann äta frukost eller duscha ordentligt. Jag satte mig vid köksbordet och tog min pärm och satte in register och började sortera papperna. När det var klart tänkte jag att jag nog skulle duscha ordentligt ändå, vilket innebär reda ut håret med borste och balsam. Duschandet gick bra och så tänkte jag att jag kaaaanske hinner äta frukost ändå. Jag slevade in gröten i bamse-tuggor, vilket aldrig varit möjligt förr. Jag har alltid klökts av för stora tuggor. Frukosten åts upp, de sista tre tuggorna i bilen, och så tänkte jag att jag kommer nog för sent. Jag skulle möta Emelie kl 10. När bilen parkerats såg jag att jag hade 3 minuter tillgodo! Vi tog en tur i Folkets park och sonderade terrängen inför framtida projekt. Vi mötte personalen och det blev ett synnerligen positivt möte. Jag flög därifrån, och noterade att Muminhuset finns i Folkets Park. Jag blir så glad när de bygger fina grejer i vår stad.

Efter detta möte gick färden till banken i Limhamn där vi skulle ändra ett konto. När jag parkerat och skulle korsa gatan kom det en bil med grannar från ”mitt hus” på Kroksbäck. Vi vinkade glatt och bytte några ord, där mitt i gatan. Och då kom en annan bekant i en bil från andra hållet som undrade varför jag minglade mitt i gatan i Limhamn!!

Mötet på banken gick som på räls, vi hade koll på våra papper. Sen bar det iväg till jobbet och begravning på Östra kyrkogården. Önskemålet var något i jazzväg och sången de önskat kunde jag inte, så jag tog min favorit, ”The midnight sun will never set”. De blev så nöjda och kom fram efteråt och tackade för fint spel och snygga ackord. Sånt värmer ett kyrkomusikerhjärta.

Kvällen tillbringades i frid och ro på stranden. Stranden är något av det mest fridfulla jag vet. Kan traska där i evigheter.

Och det fabulösa med denna dag var att jag hade en stor tröghet i min hjärna, men hela dagen gick med glans i alla fall. Jag förundras ständigt över hur saker och ting så ofta går som en dans trots att jag ibland känner mig som en amöba som liksom flyter fram över golvet och nog inte riktigt reder ut det. Roligt när verkligheten övervinner min tröghetskänsla.

Idag har jag inte gjort mycket, gått lite rundor med hunden samt ätit lunch med pappa i Sjöbo. Ljuvligt med stiltje-dagar.

Tack för idag, tack för en underbar fredag och snart fullgången lördag.