Skyline från kvällsrundan häromdagen, Hyllie vattentorn med Emporia bredvid

Detalj i ett staket.

Så här i post-lucia/konserttid har jag landat i lugnet och stillheten och sömnen. Jag har sovit och sovit och haft det allmänt lugnt och skönt. Det är fantastiskt. Jag är helt förundrad över att jag hållit mig frisk hela hösten. Jag har gått långa rundor med hunden och ätit massor och gjort min yoga flitigt. Just nu går jag mest runt och studerar allt fint jag ser överallt.

På jobbet går all tid åt till att redovisa Tysklands-resan med Ungdomskören samt att stoppa alla papper och noter på plats. Det är ett digert arbete, och högen synes orubblig, men ”Blott ett blad, ett pappersark i sänder…” så är det snart klart. Skam den som ger sig.

Detalj från kvällsrunda med hunden – trädgårdsdekoration.

Jag är nog lite trött, allt. Men jag har ju tid att vara trött så det är finemang. Tror faktiskt att min kropp är upptagen med att bygga muskler och då blir man trött. Tror jag. Jag väljer att tro att det är så.

Jag står ofta och spelar nyckelharpa eller tvärflöjt och tittar i spegeln när jag spelar och just nu är jag lite nördig och ser bara mina nya ränder i underarmarna – jag har tränat så mycket att den stora skulptörens arbete börjar synas och mina muskler framträder allt mer. Det är så vansinnigt roligt!!!! Jag har ALDRIG haft muskulösa armar, de har bara varit slät hud, så jag formligen njuter av varje liten ny rand.

Trasiga stenpiren.

Jag har kommit ut på andra sidan andra-tredje advent med hälsa och glädje i behåll. Stressen har lyst med sin frånvaro och jag är så nöjd!

Just idag är det söndag och stiltje på hög nivå. Jag har löst otaliga korsord hela förmiddagen och nu är det dags för en lunch-tur med hunden. Tror det får bli till trasiga stenpiren.

Och kanske blir det en julkonsert i kväll. Vem vet?