Det var ju två möten till igår. Två rätt så osannolika. Det första skedde innan tandhygienisten. Jag ville lösa korsord till frukosten och tiden rann iväg… och tänderna ville jag ju borsta noga så det fick ta sina 2 minuter… och så hör jag sopbilen på gatan. Maken hade lovat skjutsa mig och precis när vi går ut genom dörren kör sopbilen förbi och blockerar hela gatan. Vi kliver in i bilen och backar ut… då kommer sopgubben springande och vinkar och säger: ”Jag backar tillbaka sopbilen så ni kommer ut”… Va!!!!!!!!!??????? Hur ofta händer sånt?!?!?!?! Vilken guld-gubbe!!
Nästa otippade möte var på parkeringen utanför Gästis. En buss hade parkerat precis bakom min bil och jag hade volvon och den är stor och lång. Först backade jag ut och sen in igen lite snett för att sen ta sats med utbackningen. Det var verkligen 1,5 dm bakåt, 1,5 dm framåt osv i all evighet kändes det som. Men precis när jag börjat så kommer killen i grannbilen på parkeringen och ställer sig och måttar med sina händer och hjälper mig. Det var ett vackert möte. Så roligt att vinka till tack och köra iväg. Ute på gatan stod en bil och väntade på att komma in, men ingen tutade eller var irriterad för de såg hur trångt det var.
Det var två vackra möten som hjälpte mig i min dag. Vackert.
Nu har jag en lång fredag framför mig med lite präst-sångövning, nyckelharpe-övning och studentfest. Jag tror bestämt jag hinner spela in lite ljudfiler också.
Jag ber att få önska en fin fredag. Pax!
Kommentera det här inlägget