Idag hade jag glädjen att traska iväg till mitt jobb. Jag rivstartade med körövning på kvällen. En skara förhoppningsfulla 9-12-åringar kom och sjöng så fint i 1,5 timme. Dessa körbarn ska i augusti tjänstgöra som övningskör på Barnkörledarkursen på Musikhögskolan, och jag träffade dem för första gången idag. Sången steg klar och ren och det var en ren fröjd att jobba med dem.
Semestern har varit innehållsrik – både sol och regn. Jag har haft ett litet projekt, nämligen att göra min yoga både morgon och kväll – antingen den korta varianten på en kvart, eller den längre på 1,15 timme. Jag har faktiskt lyckats hålla min föresats och det har såklart skett en utveckling. Men samtidigt måste jag göra det för annars stelnar jag till kvickt som ögat. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det kvittar för stunden – så länge jag känner mig som mänska efter mina pass så är jag glad.
Idag var det – som alltid – en fröjd att komma till jobbet och fika med mina arbetskamrater och prata, prata, prata. Jag var i systerkyrkan också och hämtade nycklar och det var roligt att träffa dem också och prata lite. Sen har jag flyttat papper och fyllt i tjänstgöringslistor och kollat vilka begravningar jag har, eller inte har. Imorgon har jag en helt blank dag och då ska jag öva, öva, öva. Både och orgel och piano och körlåtar. Längtar till imorgon! Minsann om jag inte också ska besöka en framtida, eventuell kör-sponsor. Så fantastiskt att det finns folk som vill stötta vår verksamhet!!!
För övrigt har semestern innehållit massor med övning på nyckelharpa och dragspel. Den svåraste låt jag lärt mig på dragspel är faktiskt ”Ta mej till havet”. Där är så snygga bas-gångar som bara ”måste” spelas och de är inte helt lätta för vänsterhanden, men nu sitter de där! Det tog bara 3 års midsommarfest-övande. Men skam den som ger sig. Begåvning är även en fråga om tid. Jag har lagt massor av tid på övning. Min make och jag har sjungit ”Du lindar av olvon” – tvåstämmigt, så himmelens vackert. Enkla saker men ack så roliga… ja förutom då ”Ta mej till havet”. Fast nu när jag kan är den ju enkel.
Dessutom har jag faktiskt gjort saft – hylleblomssaft. Det har alltid varit min mor och syster som gjort sånt i familjen. Men nu har jag äntligen gjort en sats saft själv. 
Det blev supergott såklart. Känner mig präktig och redig.
Vad i övrigt är så har jag funderat över en grej, nämligen ifall jag blivit klokare, eller bara har en kropp i balans. Det har nämligen varit flera situationer där jag känt ett utbrott knacka på dörren, men jag lät utbrottet sippra iväg längs fotknölarna. Det har handlat om att sitta i en bil när ungdomskören skulle sjunga på rådhuset och trafiken stod still runt stortorget och ingen parkering så långt ögat nådde, men jag andades och tänkte: ”Runt hörnet finns det nog”, och mycket riktigt så fanns det där. Eller när jag var med dottern på stormarknaden för att handla och min klaustrofobi gjorde sig påmind (precis innan lunch och jag var naturligtvis vrålhungrig), men jag andades där framför mjölkdisken och känslan sipprade iväg igen. Eller när min energi är på väg ner brukar jag stoppa i mig cashewnötter för fullt, men det har jag inte gjort den sista veckan. Jag känner suget, men det bekommer mig inte. Lite intressant. … … Och nu får jag nog värsta psykbrytet i morgon bara för att jag skriver högt om mina eventuella framsteg i kroppskontroll… Jaja, då får jag väl berätta om det också då. Men hittills är jag så glad över de sista veckornas lugn och avsaknad av utbrott. Det blir mycket lättare så här.
Och sist men inte minst så blommar min kaktus igen. Ytterligare 1 knopp brister ut när som helst. Det är vackert!
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.
Kommentera det här inlägget