Det började i fredags. Jag var nog lite stressad, en obalans härjade i min kropp. Min dotter ringde när jag var ute i regnet med hunden: "Vill du med till morfar?"
Jag åkte med till min pappa och i bilen läste jag ut min bok, ”Mina drömmars stad”. I somras skulle min dotter läsa några böcker som skoluppgift och hon hade med sig ”Mor gifter sig” av Moa Martinson. Jag hade aldrig läst den så jag lånade den av henne när hon var klar. Eftersom jag tyckte den var jättebra frågade hon ifall jag ville ha flera. Det ville jag gärna och så kom hon hem med Per Anders Fogelströms ”Minns du den stad” och ”Mina drömmars stad”. Jag tackade och tog emot och är full av förundran över dessa fantastiska böcker och hur ömsint PA Fogelström skildrar den djupaste misär. Just i fredags var sista dagen att lämna tillbaka böckerna och jag hade 20 sidor kvar så jag tog med och läste i bilen.
Vi kom till Sjöbo och gick in och besökte vår pappa/morfar. Då blir jag så full av beundran över denna dotter jag har. Först sätter hon sig med sin morfar och klipper hans naglar. Sen tvättar hon hans händer mycket omsorgsfullt och smörjer in dem. Sen hade pappa lite synpunkter på 2 stora lådor som stod inne i badrummet. Då går Linnéa ut och pratar med personalen och säger att lådorna ser tråkiga ut och ifall de kan ordna så att innehållet kommer in i skåp och pappa slipper se dem. Jodå, det lovar personalen att fixa och innan vi går så kommer personalen in och tar tag. Denna tös är ett under av omsorg. Jag blir så fascinerad över hur hon skaffar sig överblick och tar tag och är ljuvlig anhörig.
Sen åkte vi, på hennes initiativ, till Eriksgården långt ut på landet mot Tolånga och Vanstad, och där serverar dom bärbuffé som var något så himmelskt gott. Det var en stor lycka att sitta där med min dotter och äta så gott. Sen åkte vi hem och firade fredag. Men innan dess stannade vi till på biblioteket och böckerna blev tillbakalämnade och när hon kom tillbaka fick jag ytterligare 2 böcker – ”I en förvandlad stad” samt ”En stad i världen”.
I lördags skulle vi städa i Sjöbo i pappas hus som ska ut till försäljning. Jag och min syster hade stämt möte där. Städa är inte min starka sida och lyckligtvis var min make med. Maken och Systern tog tag och jag gjorde så gott jag kunde. Vi slet och gnodde i 3 timmar och fick en hel del gjort, plus några turer till tippen. Att arbeta tillsammans är roligt och märkligt nog dröjde det innan jag blev hungrig – undrens tid är sannerligen inte förbi. Sen åkte vi och åt lunch och sen hälsade vi på pappa. Som väl var kom vi ihåg att köra tillbaka till pappa och hämta laxen som vi köpt i Tullstorp och stoppat in i pappas kyl.
Idag var en lång härlig söndag. Min syster kom och åt laxen med oss. Jag hade gjort störtgod äpplepaj också. Vår snälla granne har fint äppleträd med stora fina frukter som lyser rött och vackert och där får vi hämta till paj. Det var så roligt att få bjuda min syster på middag!
I morgon är en ny vecka. Ny vecka och lite nya sånger och kanske nya tankar. Vem vet? ”Det finns så många tankar att tänka” sa Gunnel Fagius en gång. Det är vackert. I boken jag nyss börjat läsa står det i alldeles första stycket så här: ” Att leva: att dansa över eggen med lätta och snabba steg, så lätta att kniven inte skär, så snabba att den inte hinner tränga in”, skriver Per Anders Fogelström. Jag tror det ligger en hel massa livsvisdom i de orden.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget