Du vet väl hur man skickar ett sms?!

… blev den något brutala avslutningen på en riktig guldstund.

Det var dagen då vi skulle sprida sång och glädje på Mötesplats Limhamn. ”Vi” är lika med jag och min kör, Hyllie Gospel. Vi var där i julas och nu var det dags igen. Jag var tidigt på jobbet och skrev ut texterna för de allsånger (läs psalmer) vi planerat. Sen kollade jag att de mobila högtalarna funkade som de skulle och så körde jag iväg med utrustningen så att allt skulle vara klart när vi kom dit efter lunch. Jag kände mig så synnerligen mega-redig – allt funkade som det skulle och vi tejpade fast kabeln i golvet så ingen skulle snubbla och jag hade dessutom lagt ner röda fina vattenflaskor till mina körsångare. Jag fick fin hjälp av personalen på plats och de undrade ifall jag var stressad. ”Nä, bara snabb och effektiv” svarade jag och log. Glorian satt på plats och jag körde iväg för att äta lunch med min älskade familj.

Lunchen intogs i relativ lugn och ro och jag hann till och med ta en kort runda med hunden och dricka en liten kopp kaffe. Maken var med till Mötesplats Limhamn och han hjälpte mig läsa skylten vid parkeringen. Vi skrev rätt med alla siffror och mellanslag osv, det var sms-parkering.

Vi gick in och blev visade till ett litet rum där vi kunde lägga våra grejer och sjunga upp oss. Vi var 9 stycken sammanlagt och vi övade igenom de låtar som behövdes. Den känslan är obeskrivlig, den känslan när sången klingar och sångarnas ögon börjar glittra och det låter så fantastiskt bra. Körens ensemble blir en stjärnensemble och lyckan sprider sig i rummet. Den glädjen och känslan är obetalbar och bara så ljuvlig!!!

Vår sång på Mötesplats Limhamn blev så uppskattad. Det var så mycket folk!! Sist var de knappt 20, men nu var hela lokalen full med folk, nästan 50 stycken. De fick inte plats vid borden utan satt lite bredvid också. Ryktet hade spridit sig, lät personalen meddela. Det var så uppskattat sist så många ville vara med. Vi sjöng för allt vad tygen höll i en timme, ganska exakt, och det blev så himmelens roligt igen. Utöver psalmer och sånger gjorde vi lite kör-allsång med två olika Quadlibet, dvs där man sjunger många olika sånger samtidigt och så låter det jättebra. Kören spred sig i rummet och gemytet var ett faktum. Sen fick vi god fika och vi satt ett bra tag tillsammans.

Jag plockade ihop alla kablar och sladdar, rullade ihop fint och prydligt. Det är lite terapi i hoprullandet, ett sätt att varva ner, och skönt att gå där i lugn och ro och ställa i ordning. Maken hjälpte mig bära ut alla grejer och så skulle vi hem….. bara för att upptäcka att jag fått p-böter. Alla siffror var rätt men på fel ställe. Mina uppgifter hade jag skrivit i telefonnummer-fältet och telefonnumret stod i meddelande-fältet. Då kläcker en mig närstående följande kommentar: ”Du vet väl hur man skickar ett sms?!” Ja, det vet jag ju. ”Ja, jag gjorde fel” gastade jag.

Sen åkte vi hem, skitsura. Jag gick en lång runda med hunden. Jättelång. Det var regnigt och grått och varmt och helt ljuvligt att bara få gå med hunden och begrunda allt sångglitter och parkerings-mög. På måndag ska jag ringa till p-företaget och föreslå att de gör nya skyltar där telefonnumret står först och resten sen. Stryker de min p-bot blir jag glad annars betalar jag snällt. Jag gjorde ju fel.

Nu har jag en helg framför mig med övernattning med mina barn- och ungdomskörer. Det har vi varje hösttermin och det är lika roligt varenda gång när jag ser barnens glädje och föräldrarnas vilja att hjälpa till. Så himmelens roligt!

”… och tills vi möts igen må Gud hålla, hålla dig i sin hand” (sv ps 730)