Idag vaknade jag som vanligt vid 5-tiden. Jag gav katten frukost och gick ut med hunden. Hunden fick också frukost (under fjärilsträdet i trädgården) och han blev klo-filad och kammad. Sen fick han leta upp en tuggpinne bara för att han var så duktig (det är han förvisso varje morgon, så han får leta pinne varje morgon). Sen gjorde jag hela mitt yogapass, 75 minuter ungefär. Under passet seglade en sång upp i mitt huvud – Another star av Stevie Wonder. Efter passet dök jag in i min pärm, men det fanns inte där. Ve och fasa! Lyckligtvis hittade jag den i pärmen på jobbet. Den blev dagens postludium på morgonmässan. Den är så himmelens vacker och jag bara älskar klangerna.

Efter mässan, personalfrukosten och almanacks-genomgången så skulle jag upp på mitt arbetsrum för att arbeta fram skrivbordsytan. Överst låg ”Det är vackrast när det skymmer” av Gunnar de Frumerie. Sången är önskad till en begravning på fredag och en solist ska sjunga. Solisten har skickat mig ett foto på noten. Ingen PDF utan ett foto. Två notsidor ryms på ett A4-ark. Tack och lov har jag min syn i behåll men det ska bli skönt att få de riktiga noterna på fredag. Jag dök ner i kyrkan igen för att öva igenom sången. Och än en gång denna dag drabbades jag av klang-lycka. Jag spelade om och om igen, och jag sjöng för att riktigt lära mig sången. Jag blir så in i märgen lycklig när jag sätter det och min sopran-Lotta uppenbarar sig i rena glädjen över klangerna (jag är ju förvisso andra-alt, men ibland tittar sopran-Lotta fram). På körledarkonventet i helgen fick vi övning i notläsning och jag bara älskar sånt.

Denna onsdag har hittills varit lite avskuren, liksom. Min telefon är trasig och min kontakt med omvärlden synnerligen obefintlig. Så jag guppar runt i min klangbubbla och tänker för stunden att det är alldeles ljuvligt. En migrän ligger och lurar bakom pannbenet men på något märkligt sätt har den inte fått kliva fram. Undrar ifall jag kan hålla den stången. Just nu tittar jag på skrivbordsröran och funderar på ifall jag ska tag eller fortsätta guppa i min klangbubbla. Kan kanske göra båda samtidigt… eller inte för nu är det dags att ge sig iväg till musikermöte och lunch.

Ja så får det bli, men jag har noterna med mig i min väska så jag kan titta på dem och spela rätt inombords. Det är bra. Moll-älvan dansar igen <3