Just igår var dagen efter mega-förkylningsattacken. Jag låg till sängs hela onsdagen, men igår vaknade jag som vanligt vid 5-tiden och mådde utmärkt. Lite snuvig dock, men annars utmärkt. Jag gick upp och var otroligt nöjd. Men det är märkligt hur en vanlig förkylning kan ta sig såna våldsamma uttryck, så det kändes som om jag var jättesjuk, trots att jag inte ens hade feber, bara snuva.

I alla fall så stack jag till jobbet strax efter tio och planerade vår barn-dag med vår pedagog. Det blir fint. Sen for jag iväg till musikaffären för att ordna med ljudförstärkning till min nyckelharpa. Så spännande och roligt! Samtidigt lite komiskt när de svänger sig med alla uttryck och jag har ingen aaaning om vad de pratar om, så de fick förklara.

Princessbakelse m kaffe. Dock icke glutenfritt,
men grädde o marsipan är gott

Efter lunch for jag iväg till Lund för spel med kompis. Vi övade och jag stångades med min harpa med svåra trallar och låtar. Då inträffade det fantastiska att när vi höll på, så slutade jag stångas. Trallen föll på plats och blev min vän och spelet flöt på. Det är så roligt när det händer. Helt plötsligt bara flyter ljuset in i musiken och striden upphör. Också en märklig känsla, att en låt blir ens vän. Det har jag aldrig upplevt förr. Men det är nåt visst med nyckelharpan. Ofta går jag hemma och övar och kämpar, och sen när jag är tillsammans med någon spelkompis så inträder en sorts synergi-effekt. Stråken får liksom eget liv och blir mer levande och musiken dansar. Det är faktiskt lika magiskt varenda gång det händer. Jag har aldrig upplevt det med andra instrument, bara med min harpa.

Sen for jag till Malmö och övade med Ungdomskören. Hårt jobb var det. En helt ny låt ska övas in och den är svår, så vi jobbade med den hela övningen. Tålmodiga ungdomar! Sen vidtog föräldramöte inför vår Tysklandsresa.

När det var avklarat kom två körsångare för att öva lite extra inför julkonserten. Allt föll på plats direkt. Så otroligt roligt när det händer.

Därpå hade jag stämrep med vuxenkören. Först med altar och tenorer, och sen med sopraner och basar. Hårt jobb igen. Roligt och koncentrerat. Och där hände en fantastisk sak också. Altarna älskar Koppången och de intog på något sätt en enad front och de bara sjöng och sjöng. Jag tror att världen skulle kunna gå under och de skulle stå där och sjunga sin Koppången. När jag påpekade hur fint de sjöng så stod de bara och lyste.

Äntligen fick jag gå hem. Det blev en lång kvällsrunda med hunden och en sen kvällspizza med maken. En lång torsdag fylld med många ljusglimtar. Även en torsdag med tråkiga besked, om körsångare som är sjuka. Det blev lite sms att besvara i kvällningen. Allting ryms i livet. Vi får ta del av så mycket. Det är en nåd.

Tack för igår, tack för en underbar vanlig dag.