Allt började lugnt och fint, så klart.
Allt började lugnt och fint, såklart. Jag var tidigt i kapellet, redan kl 10 för att öva med en solist. Han skulle sjunga 3 sånger. Vi övade och blev nöjda. Första psalmen skulle inramas med 2 av solosångerna, vilka skulle ackompanjeras på piano, så jag bestämde att ta första psalmen vid pianot, så jag slapp springa fram och tillbaka. I detta kapellet finns orgeln bakom ett skrank och pianot står inne i kapellet, ungefär i höjd med platsen där kistan står. Jag och solisten satt på varsin sida om pianot. Klockorna ringde och han sjöng första solo-sången, och sen kom då psalmen. Det var ”Blott en dag” och agendan var gjord av de anhöriga. Jag använde agendan som underlag för sången. Jag brukar alltid göra det ifall de har använt en gammal psalmbok och då sjunger jag ju garanterat samma text som de anhöriga. Felet var i slutet på första versen: ”dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila…. ” stod där INTE!! ”…dess beskärda del av fröjd och smärta, MÖRDA, vila och behag”. Jag drog efter andan och gjorde stora ögon. Jag vände på huvudet och kollade in de anhöriga och de satt med stora runda ögon och bara stirrade i agendan. Jag kastade en blick på solisten, men han satt med psalmboken och sjöng och hade ingen aning om felstavningen. Sen spelade jag på för allt vad tygen höll, för att liksom spela bort det hemska. När psalmen var slut skulle nästa solosång kommit, men jag var så upptagen med felstavningen att jag inte var på hugget. Prästen var nog också störd för han började sitt griftetal. Då fick jag fullt upp med att klura ut var jag skulle stoppa in den missade solo-sången. Jag lyckades peta in den innan bibelläsningen och sen kunde jag slappna av lite.
Men kära nån så dråpligt det kan bli. När jag kommit ut i bilen ringde jag min bästis och berättade och då kunde jag liksom andas ut. Min bästis kontrade med en annan felstavning: ”Oändlig nåd… blev oändlig nöd”, ja kära nån. Vi skrattade i alla fall gott.
Begravning nr 2 var alldeles otroligt traditionell, solist nr 2 sjöng Lascia chio pianga och Ave Maria av Schubert, jag spelade Air av Bach och Så skimrande av Taube, begravningsbyrån hade gjort agendan och allt stämde exakt. Verkligen modell 1A och inga konstigheter.
Felstavningen kanske kan kvala in under halloween-blott en dag…. eller inte. Hoppas att de anhöriga kan glömma felstavningen och komma ihåg hur fint solisten sjöng, eller något annat fint. för det var en fin begravning trots tabben.
För övrigt började dan med en jättebesvikelse. Jag var lite sent på fredagsfikan och ringde min arbetskamrat och sa: ”Jag är på väg, kommer snart!!” ”Jaha… vi har redan fikat.” Åh så besviken jag blev och förbannade min sena ankomst… men å andra sidan så kom jag inte hem från jobbet förrän kl 22.45 på torsdags-kvällen. Vi har längre rep, ända till kl 21.30, och när jag övat extra med en solist – efter avslutad körövning – och plockat undan alla grejer, samt samlat ihop alla pizza-rester efter ungdomskörens kvällsmat – de hade också extra långt rep: först sitt eget kl 17-18.15, sen åt vi pizza tillsammans och sen var de med och repade en låt med Hyllie Gospel – då klev jag ut ur jobbporten kl 22.30. Då kanske det inte är så konstigt att det inte gick så fort i fredagsmorse. Jaja, jag får väl vara i tid nästa fredag.
Nu är det helg och imorgon stundar gospelmässa! Så roligt!! Känner på mig att det blir en riktig guldmässa… Hyllie Gospel kommer nog skimra och glänsa i all sin prakt… Jo, så blir det!! Energi och glädje utlovas härmed!
Pax och ”Må din väg gå dig tillmötes” (ps 730).
Kommentera det här inlägget