Riktigt grått. Grått grått grått.
När jag vaknade i morse var jag stel i ryggen. Så stel så jag knappt orkade gå ut med hunden. Men jag klädde på mig och stapplade ut. När vi kom hem ville jag bara sitta still och lösa korsord, så det gjorde jag. Jag var grymt butter, men bjöd maken att göra mig sällskap vid matbordet och korsordet. Sen gjorde jag frukost och intog densamma. Sen var jag tvungen att öka blodgenomströmningen i min arma kropp, så ryggen skulle sluta vara stel. Jag gjorde mina solhälsningar och miraklet skedde – rygg och höfter blev normala igen, det stela försvann… bara för att nån timme senare ersättas av värk i skuldran. Sån där värk som jag får ibland när jag sovit för mycket på en viss sida.
Vi löste melodikrysset och sen körde vi till Sjöbo. Vi åt lunch på Gästis och så körde vi till pappa. Vi hade med oss 5-6 munspel till honom. Vi hade tagit hem dem för att tvätta dem, men det var svårt, så vi gav upp. Pappa blev glad att få sina spel igen. Vi hade även med oss en box cd-skivor med Vera Lynn till pappa. Han blev jätteglad. Vi lyssnade och ett visst vemod infann sig. Vi gick ut och fixade kaffe och satte oss därute. Vi diskuterade lite grejer som pappa kanske kunde tänka sig att behöva. Jag tyckte – och tycker fortfarande – att han skulle kunna ha nytta av ett litet dragspel, men det ville inte pappa. Det enda han vill ha är fungerande ben så han kan spela biljard. Jag lovade kontakta sjukgymnasten på måndag. De hade träning med pappa tidigare, för ett par månader sen, men de lade ner den eftersom pappa var ganska negativ och inte riktigt ville. Vi drack vårt kaffe och åt lite arraks-bollar.
Sen körde vi hem igen. Jag gick en låååång lång runda med hunden. Så skönt, kallt och blåsigt men jätteskönt. Hela dagen har känts grå och kall och trött. Trött trött trött. Jag blev lite orolig, för jag fortsatte vara trött trots att jag satte mig för att öva. Jag brukar alltid bli pigg och glad av att öva, men så icke idag. Lite oroväckande. Kanske. Eller så är jag faktiskt trött. Då får jag ju vila. Är man trött är det nog bra att sova. Ibland när jag är trött så tror jag att jag är ledsen. Jag kanske inte alls är ledsen utan bara trött… tror att det är lätt att blanda ihop det där.
Det var roligt idag att hälsa på pappa. Lars och pappa spelade munspel och pappa skrattade – fast han har varit väldigt glad de senaste månaderna, det är stort. Sen har det varit roligt att äta. Idag har jag bara velat äta, äta äta. Där är liksom ingen botten. Nu dricker jag kallt kamomill-te från i morse. Det lär vara rogivande. Och så har jag en bok att läsa, en bok som jag lånat av Karin – Kontorsninja. Men ändå:
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget