Ibland händer det, när man inte ger upp.

Vid 2 tillfällen i mitt liv har jag upplevt att jag verkligen fått en andra chans. Det har varit väldigt tydligt och otroligt roligt.
Första gången var när jag gick på musikhögskolan. Jag hade varit mammaledig i 1,5 år och kom tillbaka för att återuppta mina studier. Det mesta gick bra, utom orgellektionerna. Jag hade inte övat upp min uthållighet i övnings-ihärdighet, så orgellektionerna blev… inte roliga. Min stackars lärare suckade tungt och jag med och det blev mest eländigt. Då fick jag byta lärare. Nästa lärare var full av energi och pedagogiska tips och en icke sinande positivitet med konstruktivt tänkande. Min övning fick ny fart och orgellektionerna blev roliga igen. Vid ett par tillfällen sa jag: ”Nu har jag inte hunnit öva igen”. ”Nä, men då övar vi nu” sa min lärare. Det glömmer jag aldrig.
Andra gången som jag tänker på är precis just nu och här. I fyra år har jag haft svårt med vår hund. Vår hund är ett energiknippe till tusen och behöver balanseras med otroligt lugn och fast hand. Det har jag haft jättesvårt för och nu i veckan träffade jag och hunden en instruktör som skulle hjälpa oss. Jag har gått flera kurser och har egentligen hört allt han säger, men jag har uppenbarligen inte förstått… jag har nog trott att jag förstått… men inte kunnat se alla dimensioner. Det är en rakblads-vass gräns mellan att vara precis så mycket glad för att visa min glädje men ändå inte trigga igång den stackars hunden till oändliga stressnivåer. Ja kära nån. Nu har vi upplevt 3 dygn med en hund som ”frågar om lov” istället för att brutalt rusa iväg, typ, ”Här ska jag fram. Undan.” Och jag bara älskar det. Jag har fått tydliga order om att inte be honom gå fot, och egentligen inte göra så mycket mer än ha lugna fina promenader. Men trots att jag inte ber honom gå fot så är han mera följsam än han någonsin varit… OCH han frågar om lov. Sen är det så klart enormt mycket jobb kvar, men detta är ett gigantiskt framsteg och jag prisar min Gud för all hjälp.
Tänk så fantastiskt – när man inte ger upp utan letar sig fram och hittar hjälp och stöd. Det är helt mirakulöst.
Jag kommer osökt att tänka på en sång: ”You didn´t give up on me” så här är texten:
Lord I thank You for another chance, You didn´t give up on me, You didn´t up on me.
You didn´t give up on me, You didn´t give up on me, You didn´t give up on me. Thank You Lord!

Kommentera det här inlägget