Som vanligt började jag tidigt, halv fem, med morgonrundan. Till äventyrs så hade jag inte ryggskott utan kunde göra min träning som jag brukar… fast jag var sååå omotiverad. Ojojoj, så trögt det gick. Inledningen som brukar ta 15-20 minuter svämmade ut till 40 minuter. Det var verkligen andens seger över köttet när jag tog mig samman och fullföljde hela min serie. Jag prisar min heliga disciplin. Tack för trogen tjänst!

Runda nummer 2 med hunden klarades av och frukost intogs tillsammans med maken samt otaliga koppar kaffe och sen gav jag mig iväg till jobbet. Vi gick igenom agendor, jag och min präst Lotta. Roligt arbete! Detta ska vi redovisa vid tillfälle för våra arbetskamrater.

Efter denna agende-översyn var det planerat en arbetslunch där min kompis M skulle vara med, så vi hade bestämt en egen liten date. M visade mig bra övningar för att komma tillrätta med ryggskott. Jag begriper inte riktigt varför jag får ryggskott, jag är ju så noggrann och redig med min träning… Men jag inser helt klart att min rygg behöver stärkas, så det är bara att bita ihop och jobba på. … bita ihop och bita ihop…. jag gör ju ingenting som gör ont. Så pass mycket vett har jag. Det jag menar egentligen är att jag inte ska ge upp.

När ryggövningarna utföll till belåtenhet, med lagom mycket långsamhet och rätt andning, så åt vi lunch tillsammans. Vi planerade samtidigt en kväll inför internationella kvinnodagen – en kväll för kvinnor, med kvinnor och egenhändigt gjorda dikter. Detta ska bli så himmelens roligt! Jag hann dock inte vara med så länge för jag fick kasta mig iväg till kapellen på Limhamn och spela på en begravning. Egentligen var det inte min begravningsdag idag, men jag kollegan rycker in och tar ett par fredagar för mig, så därför fick jag en begravning för honom idag istället.

Efter väl genomförd begravning for jag tillbaka till jobb och idel papprande tog vid. Jag stoppade använda noter på plats, bland annat begravningslåtar från förra veckan. När jag stod där med min pärm råkade jag slå upp låten ”The girl from Ipanema” och jag blev helt begeistrad över att hitta den sången i min pärm. Jag tog genast ut den och satte mig vid flygeln och flöt iväg i de ljuvligaste sambarytmer med ursnygga ackord. Jag bara älskar klangerna. Jag spelade och spelade och glömde nästan fikapausen som jag själv initierat halvtimmen innan. Jag hastade iväg till köket och fann att en arbetskamrat satt på kaffet, så det var bara att slå sig ner och vänta. Efter fem minuters kafferast planerades nästa gospelmässa, det gick som tåget. Papprandet fortsatte och fakturor konterades och sattes i pärm, liksom protokoll och förrättningslappar. Körövningen planerades och för tillfället är temat påsk parallellt med kräldjur… det roliga är att juniorkören har gått med på temat kräldjur… de som i övrigt är lite för-pubertala och allt ska helst vara på engelska och så coolt som det bara är möjligt. Det är bara att vara glad att de kommer ihåg att de är barn och vi skapade en snygg kobra som ringlade över hela golvet, med alla barnen i rad.

Helt plötsligt, mitt under körövningen, kommer min make och dotter in i kyrkan och vill låna mina nycklar. De hade köpt kvällsmat och satte sig inne på expen för att vänta på mig. Så himmelens underbart!!!

Körövningen fortsatte och vi sjöng lite nytt blandat med lite gammalt och lite på engelska och mycket på svenska… Framåt slutet diskuteras en ”gammal” sång och det var svårt att komma på vilken de menade. En annan säger ”Graven ligger tom…” och den heter ju ”Se Jesus går i solen”, och jag bara äääälskar den låten också. Det är så snygga ackord, och jag har kunnat den utantill i flera år, bara för att den är så raffinerad. Vi sjöng den genast allihop, jag rörde ihop orden i vers tre, men de hade koll och upplyste mig om rätt ordning, och så sjöng vi, och jag spelade och njöt av de snygga klangerna och ackorden – maj-9-or med moll-11-or och moll-7-or och 13-ackord – BARA SNYGGT!!! Efteråt kom den yngre tjejen och sa att det ju var den sången hon menat, när hon ville sjunga en gammal sång. Tänk så bra det ordnade sig.

Sen var det ljuvligt att gå in på expen och äta med min familj, burritos hade de köpt. Så gott! Efteråt fick jag skjutsa min dotter hem. Så ljuvligt att få vara tillsammans. När jag kom hem tog jag en lång runda med hunden, och nu ligger katten bredvid på pianot. Att vara hemma och vara tillsammans är fina grejer! Tror bestämt att det enda som återstår idag är kvällsrundan med hunden.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.