Dessa sista 2 veckorna har varit ganska intensiva. Vi var iväg på lite semester, jag och maken, och när vi kom hem var det precis i veckan innan vår körfestival på Malmö Live. Det var såklart massor med grejer att ordna – hämta strandflagga och rollup på posten, planera det allra sista så allt var på plats, gå till stora affären och beställa fika plus allt annat jag har i min vanliga tjänst. Men allt gick som det skulle och vår festival blev fantastisk.

Sen har veckan som följde, det vill säga förra veckan, fortsatt lite grann i samma stil. Det håller nämligen på att dra ihop sig till körresa med Ungdomskören samt konserter med alla körerna. Då är det mycket som ska förberedas, både i packliste-väg och sång-väg. Lite extra-rep är inplanerat…

Men det fantastiska i allt detta är att jag får så mycket hjälp. I förrgår fick jag sms från en körsångare som lät meddela att hon skulle på semester och hon vill gärna öva en sång-grej med en körkompis och ifall det gick att göra igår, söndag kl 10. ”Nä” sa jag ”då övar jag med Juniorkören, men kl 10.30-10.50 går bra för då fikar de”. Mina två körtjejer kom och vi övade igenom det som behövdes och det gick såklart jättebra.

Nästa grej som hände var att jag och mina körmammor behövde ses inför vår resa till Island. Det är inte så många dagar kvar så pussel-hjärnan kopplades in: ”Onsdag-kväll då?” ”Nä, då kan inte jag, för maken fyller år” lät min körmamma meddela. ”Jaha, men kl 17-18 går väl? Då har ni inte börjat fira?” tyckte jag. ”Ja, det går bra!”

Vi pusslar och pusslar och får ihop saker på löpande band. Tänk vilken tur att alla dessa stjärnor stöter på och säger att vi behöver göra detta! Jag behöver inte dra i allt själv, jag får så mycket hjälp! Jag tycker det är helt magiskt!

Den sista magiska stunden skedde sent på kvällen efter vår körfestival. Det var sannerligen en märklig och alldeles underbar grej. Så här var det:

Efter konserten skulle allt packas ihop. Bland annat hade jag två digitala pianon att packa in i bilen, plus all överbliven frukt (3 lådor) plus allt annat. Det var inte helt enkelt, Malmö Live är stort och helt plötsligt kom en vakt och frågade om han kunde låsa grindarna. Uhu, jag kände mig väldigt osäker på vad denna vakt kunde göra och inte göra. Han var snäll och tillmötesgående och sa att han kunde vänta en timme tills vi var klara. Vi lyckades få allt till lastkajen där vi skulle lasta in i bilen, och till saken hör att jag hade inte ätit kvällsmat och var rejält hungrig och trött. På något sätt lyckade vi få in allt i bilen och vi gav oss iväg. Jag tror att klockan var halv åtta eller så. Vi körde tillbaka till stora mat-kedjan och frågade ifall vi fick lämna tillbaka 3 lådor frukt som inte ens öppnats. De var mycket tillmötesgående och köpte tillbaka all frukten. Sen hade vi dessutom 40 färdigbredda mackor som maken tyckte att vi skulle lämna på Stadsmissionen. Vi körde dit, jag fick hjälp av killarna utanför att få kontakt med personalen därinne. Stadsmissionen fick inte ta emot mat sådär bara, men de rekommenderade ett annat ställe, ett härbärge, så vi körde dit. Killarna och tjejen utanför stadsmissionen blev däremot glada för ett par mackor. När vi kom till härbärget möttes vi av en tjej som kom ut och glatt tog emot vår låda med mackor. Vi kände oss väldigt rediga och började köra hemåt. Då! Då kommer min styrelse- och festivalkompis Emelie cyklandes på gatan. Vi stannade bilen och jag hoppade ut och ropade på Emelie. Jag berättade att vi lämnat tillbaka all frukt, samt våra mackor till behövande och Emelie blev så glad. Vi kramade om varann och gav oss hemåt på var sitt håll i natten. Tänk att vi råkade stöta ihop på just denna gata, efter att vi varit runt hela stan, på var sitt håll, efter konserten. Vilken synkronicitet!!

Jag guppar vidare i min värld av sånger och under och fascineras av livet. Ber att få önska sol och frid.