När en helt ny energi kommer in i mässan; när en ung vuxen bekräftar sitt dop; Då är det stort!
Idag firade vi en otroligt vacker mässa i vår lilla kyrka. Vi fick vara med om en vuxenkonfirmation, dvs en mycket ung vuxen, cirka 24 år, som 10 år efter alla andras konfa-ålder, hade tänkt till och ville bli konfirmerad. Flickan har under året som gått haft regelbundna samtal med vår diakon och idag var det alltså dags för konfirmation. Jag fick ett önskemål om en sång som skulle sjungas och jag övade in refrängen med juniorkören. Flickan hade önskat en sång av Lisa Ekdahl; ”Genom dig ser jag ljuset”. Jag hittade inga noter så jag fick lyssna och öva in låten efter You-tube. Jag har ganska lätt att greppa mönster så låten var snabbt på plats i mitt minne… fast egentligen inte. I tisdags hade jag greppat refrängen så jag kunde öva den med kören. I torsdags fick jag versen på plats, och idag fick jag introt på plats.
Jag vaknade tidigt, vid klockan fem och gick ut i mörkret med hunden. Maken vaknade också så vi drack lite kaffe och sen körde vi in till Malmö. När vi kom in till Malmö insåg jag att jag kört ifrån min handväska med alla mina jobb-nycklar. Ojojoj!!! Och vojne vojne!!!! Jag är ju alltid först på plats, helst redan klockan åtta på morgonen. Det är så mycket att ordning på: fika-lådan ska hämtas från personalköket till stora köket så att kaffegruppen kan fixa fika till juniorkören, agendor och psalmböcker ska fram till juniorkören, min pärm ska hämtas från skåpet, jag själv ska titta igenom allt så jag har koll på mina papper… eventuella körtröjor ska finnas beredda… djembe-trumman ska fram och stå beredd… Massa grejer ska vara på plats. Jag sms-ade min kära arbetskamrat som skulle tjänstgöra som dagens vaktmästare och frågade om jag fick låna hennes nycklar. Det visade sig att H hade tänkt vara i kyrkan redan klockan nio så jag blev lättad och insåg att det fick duga. Jag skulle nog hinna. Helt plötsligt hade jag mycket tid innan jag skulle ge mig iväg så då hann jag sätta mig vid pianot och få introt på plats i mitt huvud.
Klockan nio var jag i kyrkan och kunde få ordning på mina grejer. Juniorkören kom och vi började öva. Vi hann öva igenom nästan alla sångerna, jag glömde en kanon, den vi alltid sjunger vid doperinran – Jag är med er alla dagar – men den kan kören så bra så det gick fint i alla fall.
Klockan 11 började mässan och kyrkan kändes väldigt full – tack och lov för när det var 10 minuter kvar innan mässan skulle börja så var det jättelite folk i kyrkan. Men de ramlade in, tack och lov.
Det var en sällsam energi i kyrkan. Allt gick inte perfekt, men det gjorde ingenting för alla var väldigt närvarande och med i allt. Flickan blev konfirmerad och jag och kören sjöng vår sång som hon önskat. Flickan visste inte att juniorkören hade lärt sig sången så det kom en liten tår i ögat när de stämde in i sången.
Jag tror att vi alla kände oss väldigt stolta över att få ha en vuxen-konfirmand i vår mässa. Det blev en väldigt speciell dag som vi kommer att minnas länge. Helt underbart, faktiskt.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget