Den hann inte ens börja.
Här står den, min vackra vita hybrid-cykel. Jag skulle cyklat så många mil, planerna var så stora. Jag skaffade skor och riktiga trampor så jag kunde låsa fast fötterna och cykla riktigt snabbt. Sadeln hissades upp till gigantiska höjder, knappt att tårna nådde ner till marken när jag satt på sadeln… jodå, sadeln skulle sitta i höfthöjd och jag är ju lång…
Olyckan skedde redan på provturen i Limhamn utanför cykelaffären. Fötterna låstes fast och jag rullade iväg några varv på gatan. Stannar cykeln, glömmer att fötterna sitter fast på tramporna… skulle ställa mig på vänster ben, men där var ju ingen fot, den satt fast. Pladask rätt ner i asfalten for lilla Lotta med cykeln över sig. Hon for upp, fort som ett skott: ”jodå, det gick bra, ingen fara”. Cykeln betalades och jag klev upp igen på cykeln och började trampa hemåt. Det blev en fruktansvärd tur. Handleden var bruten och jag kunde inte använda min hand, och det var en cykel med endast handbroms! Kära nån så långsamt jag cyklade. Hem-turen tog en evighet, och när jag kom hem dråsade jag ner i stolen innanför dörren och vrålade på maken: ”Vi måste till hand-akuten. Handen är bruten igen!” Jo, det var just då tredje gången gillt för min arma handled. Först bröt jag den på grupp-styrketräning – där var så trångt och jag snubblade på en skivstång och ramlade över en annan skivstång. Jag hörde klicket i handleden när brottet skedde. Förfärligt. Ett halvår senare snubblade jag på en trottoarkant. Då låg jag hela natten med armen tätt tryckt mot bröstet, som en kycklingvinge. Trodde inte det var brutet igen, men det var det. Handakuten igen. Och nu var det som sagt tredje gången på kort tid.
Handen kom i gips och cykeln blev stående. Jag tror att jag försökt cykla 2-3 gånger, men varje gång varit livrädd. Det blev alldeles fel med denna vackra cykel. Nu har jag bestämt mig, det tog två år. Cykeln ska lämnas tillbaka till affären och jag ska ha en annan cykel. Ingen hybrid utan en helt vanlig cykel med cykelkorg och pakethållare och stöd.
Min handled har läkt alldeles utmärkt alla gångerna, tänk vilken tur. Insåg häromdagen att allt mitt pianospel har varit välgörande, samt inte minst nyckelharpsspelet. Där måste man ha vänster handled i en alldeles speciell vinkel och dessutom ska vänster-fingrarna pinna på snabbt på alla nycklarna. Bra rehabilitering!
Farväl, du vackra cykel. Må någon annan få glädja sig åt din styrka och snabbhet och spänst med många glada vindar i ryggen. Och må jag själv få glädjas på en vanlig cykel med många tänkta tankar i farten. Jag tänker aldrig så bra som när jag cyklar. Att cykla är guld. Jag längtar tills jag bytt cykel och jag är glad att jag bestämt mig.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget