Efter två veckors supervila är det i morgon dags att kamma ögonbrynen och skaka rätt i fibrillerna och marschera iväg till kyrka och arbetsrum. Planen är att öva orgel och STIM-rapportera. Tror bestämt att jag ska ställa en ägg-klocka så jag inte försvinner i STIM-dimmorna och missar min övning… ägg-klocka och ägg-klocka… timer heter det och finns i mob-luren.

Två av mina spel!

Min medeltidspipa!

I fjorton dagar har jag faktiskt såsat runt och bara traskat med hunden och läst pocket-böcker och ätit otroligt mycket god mat. Vi har besökt det lokala strand-hotellet som erbjöd en ljuvlig mat med fantastisk salladsbuffé, och vi har besökt närliggande toppen-restaurang vid en brygga och vi har besökt en alldeles vanlig grekisk pizzeria i Trelle som befanns ha otroligt god mat. Alls icke gängse pizzeria-status utan liiiite piffigare. Kul att bli överraskad! Och naturligtvis har jag övat både nyckelharpa, knapp-spel och säckpipa!!

Jag har plöjt igenom två pocket-böcker, 1 deckare och Stina Wollters bok kring kroppen. Så rolig att läsa. Så ärlig och berörande, och det har väckt gamla minnen till liv när jag har känt igen mig i vissa grejer. Till exempel kom jag till att tänka på när jag inte kunde gå ensam i Addis Abbeba eftersom jag inte kunde ”stänga” min blick. Jag är ganska glad och nyfiken, och en glad blick kan ses som en invit eller inbjudan. I Addis kunde jag inte freda mig för alla som ville ha min hjälp till än det ena eller andra; hjälp att gå till apoteket och köpa medicin, hjälp att hitta en läkare… Jag redde inte ut ansamlingen kring mig så jag fick hålla mig till gruppen hela tiden. Det var inte helt lätt, då det handlade om att vi skulle fördriva tiden innan hemresan. Tidsfördrivningen skulle ske på en s.k. guld-gata – en lååång gata full med guld- och silverbutiker. Att gå i sakta mak in och ut ur guldsmedsbutiker i tre timmar höll på att ta kål på mig, men det var ju bara till att bita ihop och hålla sig till vår lilla grupp, eftersom jag inte redde ut att traska ensam. Jag blev rejält frustrerad och det tog sitt uttryck på planet. Jag satt längst in och mina knän fick inte plats. Klaustrofobin kom och jag svettades och fick hjälp av flygvärdinnan till en annan plats. Jag fick sitta i ensamt majestät på rad 13. Jag har väl aldrig blivit så lycklig över lediga säten som på denna rad 13. Jag gillar tur-talet 13 till max!!

Stinas bok har även satt igång en hel massa funderingar och tankar. Det är roligt när tänket går igång… fast det beror ju på hur tänket är. Det är roligt när det är ett konstruktivt och positivt tänk. Att bara grubbla och tappa sitt ”varför” är inte roligt.

Vy från soffhörnan!

Annars har jag varit grymt trött och sovit mycket. Jag har rykt ihop med maken ett par gånger, men vi har kunnat reda ut det och reflektera tillsammans. Att reflektera tillsammans är roligt och viktigt. Och när jag är trött så gråter jag mycket. Det är lite jobbigt, men skönt att märka att sömnen gör nytta.

Under vårt sol-segel!

Och mellan fåtöljen och pocketböckerna har vi framställt en superfin film om min kör och vi har framställt en inbjudan till kör-dag år 2020. Så helt ledig har jag inte varit, samtidigt som att jag har inte gjort jobbet själv utan bara haft synpunkter, så med andra ord har arbetsbördan varit minimal. Det är fina grejer.

Sen har jag haft en otrolig tur med vädret. Förra veckan gjorde jag inget annat än badade och läste.

I morgon ska det bli roligt att öva orgel och äntligen STIM-rapportera terminens konserter. Viktiga grejer båda två. Men jag tjuv-startar min jobbvecka lite idag vi ska repa inför nästa veckas konsert i eftermiddag.

Tack Semester för fina dagar. Vi ses igen om en vecka!