Till innehåll på sidan
duromoll

Jag sitter ju med katten i knäet!

Denna sommar har jag funderat mycket på dödssynderna. Med tanke på rubriken ligger det nära till hands med lättjan. Just idag och just nu ser jag inga större problem med lättjan. Lättjan finns högst sällan i mitt liv, för det mesta far jag som en skottspole och är myyycket upptagen med både det ena och det andra. Det finns ju så mycket kul att göra. Men när man sitter i tv-fåtöljen med katten i knä, då är det väldigt svårt att böja sig fram och hälla upp te i koppen. ”Jag sitter ju med katten i knäet!” Då får maken göra en insats. 

En något allvarligare del i döds-synderi-tänket är frosseri. Det har jag allvarligt funderat på i några veckor. Jag har nämligen insett att jag konsumerat alldeles för mycket vatten och kaffe och te. Ungefär 5 liter har jag dagligen hällt i mig utav dessa (o)-ädla drycker. Kanske inte så farligt, tänker du, men ack så o-bra. Så mycket vätska belastar hela systemet och jag insåg för några veckor sen att jag drabbats av stressmage. Det var en bra insikt. Jag slutade genast med kaffe-intaget. Det dröjde inte länge förrän migränen bankade igång, det tog bara ett dygn. Jag trodde att det bara handlade om kaffet, men insåg några dagar senare att det var det hela dryckesintaget som var på tok för högt.

Jag insåg även att det hängde ihop med stress och nervositet – såklart, När detta gick upp för mig förstod jag också att andningen har en stor del i det hela. Min andning har varit alldeles för grund, och då går stress-nerven igång och då ökar också godis-suget och vatten-suget. När jag började djupandas försvann det. Helt magiskt. Så enkelt och ändå så svårt.

Sen ungefär en vecka tillbaka, eller två kanske, har jag varit högst normal i mitt vätske-intag, kring 2-2.5 liter te och vatten – och tro det eller ej, men min mage har äntligen fått ro och är alls icke stressad längre. Jag mår äntligen bra igen och tycker att det är helt magiskt att jag kunnat hjälpa mig själv.

Lite spännande är att se vad som ska hända med min migrän. Nu när jag är kaffe-fri så kanske den försvinner… Jag har inte haft migrän sen den gången för 2 veckor sen, vilket var en klar kaffe-abstinens-reaktion. Två veckor är ju alldeles för kort tid för att dra några slutsatser, så det får visa sig.

Men tänk så fantastiskt det är att få känna sig hel och lugn i kroppen.

Katten ligger just nu på skrivbordet bredvid datorn, tror bestämt jag ska återgå till min fåtölj och ta katten med mig.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.