Just idag har jag insett att jag prioriterat mitt jobb framför mig själv. Mitt jobb framför mitt hem, min trädgård, min hälsa. Faktiskt. Tänk att jag ska behöva bli 53 år för att fatta detta. Det slår mig nu att jag nog varit en riktig bohem.

Just idag insåg jag att först när jag gjort mitt hem beboeligt – jo, faktiskt, städat så att jag och flera vill vara där – först när jag gjort det kan jag fundera på ifall jag kan spela in en liten ljudfil eller så. I flera år har jag kastat mig hem för att spela in ljudfiler, det är ju så rasande roligt, och jag har sett spindelväven i hörnen men inte brytt mig. Idag bryr jag mig. Nu har jag inrättat ett litet städ-system som innebär att på tisdagen ska jag städa i hall och kök, på onsdagen i mitt sovrum – ok, vårt sovrum – och på torsdagen ska jag städa i vardagsrummet (toalett o badrum städas vid behov, dvs var tredje dag eller så). Jaha, och varför ska jag inte städa på helgen då? Jo, för då jobbar jag oftast och dessutom har vi två boende och är oftast på väg antingen hit eller dit. Så därför får Malmö-hemmet städas i veckan eftersom det är då vi är här.

Och jag har börjat bädda vår säng. I 8 år har den varit obäddad, faktiskt Det är nämligen så att maken och jag sover i en säng, den andra sängen har varit hundens säng. Nu är den andra sängen utkastad, vår säng står kvar i mitten och hunden har sin biabädd på golvet, vilket naturligtvis resulterar i att hunden hoppar upp i vår säng under natten, men det går bra, han får plats bland knäna. Nu är det hanterligt att lägga på överkastet och göra fint i sovrummet. Jag får plats!

Och så har jag börjat rensa i rabatterna… eller inte riktigt. Jag har börjat rensa ogräs bland alla plattor och maken rensar i rabatterna. Jag kanske lär mig så småningom vad som är ogräs och vad som ska vara kvar. Idag tänkte jag rensa det som inte alls skulle rensas så det var ju tur att jag frågade. men när jag börjar rensa plattorna så får maken inspiration och börjar rensa gräsmatta och rabatter. Det är bra.

Och nu har jag insett också att jag kan inte vara mänska bland alla andra ifall jag inte själv mår bra. Jag har äntligen fått balans i min kropp: inget kaffe och plötsligt är kroppen i harmoni. Min träning – ashtanga-yoga – får ta sin lilla tid, det är värt varenda minut. Jag har nog aldrig varit så stark som jag är nu. Det är häftigt.

I morgon börjar min junior-kör. Det ska bli roligt! Vi ska äta glass så vi överlever värmen.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.