Igår var det fredag och efter dagens begravningar och möte vidtog helg-funderingarna. Maken gav sig iväg med bilen för att handla, men kom inte så långt. Bilen lade av i rondellen och fick bärgas. Min gamla Renault är på service så helt plötsligt stod vi alldeles billösa. Så befriande. Det blev ingen tur till Beddingestrand utan vi har vackert fått stanna i stan. Tänk vilken tur att vi inte hade packat in hund och katt i bilen och sen fastnat i rondellen. Hu!

Maken for iväg tidigt idag på en kör-dag och jag hade helt plötsligt hela dagen för mig själv. Så vad gör jag? Jo jag far iväg till jobbet för att skicka mail till musikerna inför nästa veckas gospelmässa och samtidigt uppdatera körens hemsida med uppgifter inför nästa vecka. Och dessutom hann jag skriva ner alla sångtexter till söndagslappen, så att församlingen kan sjunga med i de sånger där så anbefalles. Gissa vad jag känner mig redig! Annars är det sånt som får vänta till fredagen innan utsatt gospelmässa. Allt detta tog 1,5 timme och sen var det helt ljuvligt att cykla hem och traska med hunden och äta en lätt lunch. Och sen somnade jag som en sten.

Nu är lång-rundan avklarad med hunden och lördagen ett faktum.

I morse gick jag upp jättetidigt, vid 4-tiden. Jag vaknade då och kroppen var färdig-vilad, tyckte den. När hunden var rastad, matad, kammad och klofilad satte jag mig med mina mönster. Jag ritar och ritar och suddar och vässar pennan. Av någon anledning blir jag så innerligt lycklig av att se när mönstret växer fram. Och jag tycker det är så rasande roligt att själv göra underarbetet med cirklar och linjer och alla skärningspunkter.

I fredags skulle jag spela på två begravningar. Brukar inte vara några större problem, men just igår hade jag ingen sångröst. Den lade av på torsdagskvällens körövning. Jag ringde de anhöriga och berättade om läget. Jag föreslog att jag kunde spela de sånger jag lovat att sjunga, och det tyckte de blev bra. Jag tog med min nyckelharpa och spelade istället och det blev så fint, så fint. Begravning nummer två var i St Mikaels kyrka och jag körde dig och åt lunch. Där mötte jag min kollega A som var där för att planera en kördag. A hade med sin lilla bebis på höften och jag frågade ifall de kunde hjälpa mig sjunga på begravning nr 2. Det kunde de, så A med bebis på höften kom in under psalmerna och sjöng och i övrigt höll de sig på arbetsrummet för att inte störa begravningen. Det blev så fint så fint. Tänk, så bra det kan ordna sig!

Tack för idag – så här långt. Tack för en underbar vanlig dag.