Idag var jag med god vän på ett sjukhem och sjöng och spelade lite. Efteråt bjöds vi på kaffe/te och kaka och vi satte oss ner för att språkas vid lite. Det var så trivsamt. Vid bordet där jag satte mig satt två pigga damer och undrade ifall det inte var jobbigt med så långt hår. 
Det tyckte jag inte och så pratade vi vidare. Den ena berättade att hon hade fått en flöjt av sin pappa när hon var liten, men katten hade protesterat väldigt tydlig genom att tjocka upp sig och bli lite hotfull. Dagen efter kom pappan med ett dragspel istället. Det gick bättre, katten hade inte synpunkter. Då berättade jag om hur min hund skällde högt och ljudligt när jag fick hem min säckpipa. Då flinade tanten och sa: ”ja vilket alou!” jag blev så glad för det lät precis som pappa. Han sa alltid så.
Vi språkade vidare och hade riktigt trevligt. Helt plötsligt lägger damen bredvid mig sin hand på min handled. Hennes hand var så kall, så jag lade genast min andra hand över hennes och värmde hennes hand. Hon log så varmt när vi satt där och höll i varandras händer.
På vägen hem hade vi så trivsamt i bilen när vi gick igenom hur vår framförande varit. Vi var jättenöjda och hade haft en genuint trevlig eftermiddag tillsammans.
Tillbaka i kyrkan träffade jag mina orgelelever och jobbade intensivt i en timme. Så himmelens roligt med orgelelever!!! Världen försvinner och labialpipornas ljuvliga klang fyller själen med lugn och tillförsikt.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Lämna ett svar