I söndags morse kom det, kliet i halsen som kungjorde att något var på gång. Jag for iväg till kyrka och jullunch på stan och julskyltning och allt som ingår i en första advents-dag. Så i måndags var snuvan ett faktum. Vid det extra körrepet på måndagskvällen seglade rösten sakta iväg i skymningen och kvar fanns en knappt kraxande Lotta, snarare väsande. Natten tillbringades insnörd i våtvarmt omslag och tisdagen kändes än mer förfärlig än måndagen. Jag fick feber och kunde dra en lättnadens suck, faktiskt. Det var bara att kapitulera och inta sängläge. Körövningarna ställdes in och konsert-besöket inhiberades. En biljett lyckades vi ersätta vilket får vara vackert så!

Efter en stunds sängläge vidtog alla huskurer vi känner till – nässköljning och ångbad med kamomillte och nejlikor. Ångbadet var alldeles ljuvligt, jag satt länge, länge och värmde vattnet om och om igen. Nässköljningen var plågsam. Jag fick slänga mig på golvet för att jämna ut plågorna. Fy, så ont det gjorde. Förhoppningsvis gjorde det lite nytta ändå. Sen tror jag att jag tog en varm dusch fyra gånger igår. Duschen är det bästa universalmedlet av alla. Jag bara lät duschen strila på pannben och bröstben, omväxlande. Jag stod länge på det viset.

Idag känner jag mig mycket bättre, febern är borta och rösten har kommit åter. Tänk att det känns lika magiskt varje gång när det vänder.

I morgon är det full fart direkt. Jag måste till jobbet och skriva ut konsertprogram inför kvällens julkonsert och dessutom till vår lucia-turné till Tyskland. Vi har julkonsert i morgon klockan 18 med Hyllie Gospel och sen åker jag med Ungdomskören till Tyskland. Samma kväll. Vi ska samlas kl 21 vid kyrkan och sen går nattbåten kl 22.55 från Trelleborg. På dagen ska de sista prylarna plockas ihop inför vår turné, lucia-kransarna ska hämtas och resväskan ska packas. Lite intressant att ha alltihop på samma dag. Jag tror benhårt att det är en fråga om planering.

Idag har jag fullgjort ungdomskörens detaljschema inför lucia-turnén, så det ska också skrivas ut i morgon, precis som färjebiljetten. Jag märker nu att jag sitter här och är liksom beredd inför rushen i morgon. Idag är jag ju sjuk och hemma från jobb… jag bara sitter här och förbereder mig mentalt för morgondagen. Jag är så innerligt tacksam att snuvan har vänt i dörren och gett sig av igen.

Nu tror jag faktiskt det är dags för lite sängläge igen. Jag har en rysligt bra bok som jag läser, om Ester Blenda Nordström ”Ett jävla solsken”. Och så ska jag hänga upp lite tvätt.

Tack för idag – så här långt – tack för en underbar vanlig dag.