I lördags packade jag bilen med två syntar – 1 till mig och 1 till sångpedagogen Maria – och sovsäck o kudde och resväska och noter, noter, noter. Nya sådana var inköpta och stämplade. Tänk, jag ringde och beställde den ena noten på torsdagen och så kom den fram på fredagen, dagen efter!!!!!!!!!!!!!!!! Helt magiskt. PostNord har skärpt till sig.

Vi var allt som allt 25 personer som hade kört iväg från hem och familj och hus och katt för att tillsammans i skogen grotta ner sig i nya sånger. Tänk att få drabbas (hittar inget bättre ord) av en sån arbets-vilja!!! Vilken lycka! Vi sjöng intensivt hela lördagen. Sångpedagogen Maria kom tidigt tillsammans med oss allihop så vi kunde sätta fart redan kl halv tio. Vi blev ordentligt uppsjungna och sen fick varje stämma träffa Maria i 20 minuter. En  stämma fick paus och de andra fick stäm-repa med mig. Vi var på scoutgården i Torna Hällestad och där är ganska liten yta så vi som stämrepade fick trycka in oss i ett av sov-rummen, men det gick bra. Körsångare är ett tåligt släkte.

Jag satt i detta rum och de olika stämmorna avlöste varann i en strid ström och vi bara jobbade på. Efter lunch sjöng vi tillsammans allihop och vår sångpedagog hjälpte mig med klang och uttryck hela eftermiddagen. Det var så roligt!!!! Vid tre-tiden åkte vår pedagog hem till sig och vi andra fortsatte jobba på. Hela eftermiddagen kämpade vi med stämmor och sånger fram till kvällsmaten.

Vi är rikt begåvade i vår kör för vi har 2 körsångare som arbetar med mat och catering och Jessica bistod oss hela helgen med fantastisk mat. Vilken resurs!!! Det roliga med att åka till en scoutgård är att alla tvingas hjälpa till och det blir så roliga stunder i köket också när alla håller på. Det är helt ljuvligt!!!

En fantastisk grej hände när vi satt nästan alla i de två sofforna och väntade på att kvällsmaten skulle bli klar. Vi tog fram noten på ”Circle of life” och började sjunga lite. Det slutade med att vi hade trasslat oss igenom hela sången sittandes i sofforna. Ganska många är bra notläsare och kunde sätta nästan allt för egen maskin. VILKEN LYCKA för ett körledarhjärta!!!!

Efter den otroligt goda kvällsmaten gav vi oss ut i mörkret och skogen för att traska in till byns kyrka. Eldsjälen/musikern Kaj mötte oss i en upptänd kyrka och vi fick stanna kvar och sjunga våra sånger i en timme ungefär. Det blir alltid något visst när vi träffas där och sjunger tillsammans. Kyrkan är så vacker och sången lyfter sig mot valven så fint. Sen traskade vi tillbaka i mörkret och satt uppe en stund och bara pratade.

Jag tror att jag gick och lade mig kl 23. Jag noterade att jag glömt mitt korsord och suckade lite grann. Jag ringde hem och sa god natt till maken och sen somnade jag som en sten. Helt fantastiskt. Halv sju gick jag upp och gjorde en katta-tvätt med blöt handduk då duschen i bastu-huset inte ingick i uthyrningen. Men katta-tvätt är fina grejer. Jag gjorde en kopp te till mig och satte mig direkt vid mitt instrument och övade innan alla de andra vaknade. Efter frukost vidtog ytterligare rep med hela kören. Vi gick igenom allt vi gjort på lördagen och jobbade intensivt hela dagen.

Efter lunch kom Kaj på besök och berättade om scoutstugan och sen gick vi ut och tog ett foto på hela kören. Det blev ett synnerligen bra avbrott att gå ut för en foto-session.

Vi jobbade med våra sånger lite mer fram till kl 14.30 då det var dags att städa och åka hem. Alla hjälpte till och alla tog ansvar. En helg av intensiv arbetsglädje och produktivitet var till ända. Jag vet inte hur många gånger jag varit iväg på internat i denna scoutstuga, men detta internat präglades av en fantastisk koncentration och målmedvetenhet. Såå roligt att jobba och jobba och se all riktad energi. Såå roligt att se hur folk connectar och har roligt tillsammans, gamla och nya medlemmar. Precis som det ska vara.

När jag kom hem vidtog firandet av makens födelsedag. Min dotter och jag for iväg och handlade och lagade den mest ljuvliga risotto tillsammans, kombinerat med soppa till förrätt och oxfilé till risotton och sen en fin efterrätt också. Så ljuvligt med familjemiddag som avslutning på helgen. Innan jag somnade bad jag maken massera mina axlar, men det gick inget vidare. De var så spända och knöliga så det gjorde alldeles för ont.

I går, måndag, sov jag nästan hela dagen, dels efter frukost ett par timmar och sen ett par timmar till efter lunch. Nu är jag färdig-vilad efter vårt internat och bara så glad och tacksam över mitt rika liv. Vilken sann glädje att leda kör med så motiverade sångare! Vilken sann glädje att få komma hem till en familj att äta middag med. Tack!