Det började fint, jag gick ut redan vid kl 5-tiden med Åssian och det blev långa rundan upp till Stiby kyrka och sen runt byn. Så himla skönt att ha det gjort när det var så svalt ute, bara 19 grader.

Sen gjorde jag frukost åt oss, vinkade av maken som skulle till Malmö för att jobba, och sen diskade jag och åt frukost.

Klockan nio hade vi zoom-möte med styrelsen för UNGiKÖR. Så himla roligt att se alla och att höra alla idéer och tankar som finns i denna kreativa styrelse!

Sen gick jag ut med Å igen och så bar det iväg till jobbet. Jag skulle försöka få liv i bluetooth-högtalaren som stod på vårt arbetsrum – någon hade lånat den men inte lämnat tillbaka ström-kabeln (!). Min käre make hade letat fram ett par gamla som kanske skulle kunna funka. Han är fantastisk, min make!! Det funkade trots att det inte var samma Volt-tal!! Kryss i taket!

Jag skulle nämligen ha den till begravningen i eftermiddags. De anhöriga hade önskat Air av Bach och i Skillinge kapell finns ingen orgel med pedal, bara en utan pedal, samt ett elektriskt piano (som är ganska bra). I alla fall så kan jag inte spela Air utan en tredje hand, eller pedal så jag spelade in kompsatsen och så tog jag melodin på dragspel. De anhöriga tyckte att det lät spännande så det ville de ha.

Sen passade jag på att samla in alla noter till Sisselakörens kördag i morgon. Så roligt att börja öva ”Carols vid Betlehem”!!

Glad och nöjd över att ha fått liv i bluetooth-högtalaren åkte jag hem igen. Jag satte lunchen till värmning i ugnen och sen gick jag en tur med hunden igen. Lunchen var god och allt åts upp. Jag bytte om och gav mig iväg mot Skillinge. När jag kom dit var det fullt med folk i kapellet. Jag bad dem vänta ute tills jag var klar med alla mina prylar – de gick snällt ut. Kapellet är inte så stort så jag fick nästan klaustrofobi bland kist-ljusstaken och alla blommor. Men jag lyckades trassla ner en stol bland blommorna och telefon och högtalare fick en plats precis bredvid mig.

I hastigheten hade jag glömt bort att ta med noter på ”Så skimrande var aldrig havet”, men den kunde jag utantill så det kändes lugnt. Postludiet var Air och det gick nästan bra. Det vill till att man har kalla nerver för jag satt lite långt från telefonen och tryckte fel, så först kom förslag upp om att kopiera och skicka filen nån annanstans. Jag fick bort det och försökte på nytt. Då gick musiken igång, men på fel ställe – det var 2 ynka sekunder för tidigt. ”Förlåt” sa jag. Och så försökte jag igen och nu gick det fint. Men åååh så läskigt! Vilken stress det är med denna teknik! När jag sitter hemma tycker jag det är så roligt och en riktigt bra idé!! Sen i skarpt läge är det en helt annan sak. Men de anhöriga var snälla och kom och tackade mig så mycket. De hade full förståelse för teknik-stressen.

Efter begravningen körde jag till Borrby kyrka för att öva. Jag hade nämligen insett att orgeln är ny för mig och det duger inte att sitta på söndag och treva bland alla registerutdrag och manualer, så jag hade bestämt mig för att en timmes övning skulle sitta fint. När jag väl sitter där inser jag hur himmelens roligt det är med koraler och intron och ackord-förändringar. Kära nån, vilken glädje!!! Jag satt minsann i kyrkan i 2,5 timme och övade!

Nu har jag varit hemma en stund, gick med Åssian igen så fort jag kom hem. Kvällen hägrar och jag är ledig i flera timmar. Vi ska äta god kvällsmat, kyckling med sötpotatis-pommes. Något godare finns knappast!!

Tack för idag, tack för en underbar ljuvlig dag!