Lång och innehållsrik – så många nivåer
Vaknade i morse med ett förargligt kli i halsen – begynnande snuva? Jag intog genast diverse vitaminer och bestämde mig för att jag inte har tid att bli sjuk nu. Kaffet gjorde allt lite nytta också. Jag hann inte lösa dagens kryss i Astas Yllehanda, skulle vara tidigt i S:t Olof på skolan.
Jag fick ett häfte som lärarna satt ihop, kul blandning med sånger till skolavslutningen.
Sen for jag iväg till begravning i Clemens kapell med ett barnbarns-barn som skulle sjunga. Tösen visade sig vara en kör-sångare som jag träffat tidigare. Vi övade och flickan sjöng så fint, så fint. Vad hon sjöng? ”Om himlen och Österlen” samt ”Ser du månen” – otroligt fina sånger båda två…. intressant med den förstnämnda är att hela sången står inte noterad i noten. Begriper inte varför man trycker upp en sång och får den utgiven i sångbok, men lämnar halva sticket?!?! Glömmer aldrig första gången jag skulle ackompanjera en solist och inser TILL MIN FÖRFÄRAN med 25 minuter kvar innan begravningen skulle börja att hela sången inte fanns i noten. Gissa om det var dubbelstress att lyssna o skriva, lyssna, skriva, lyssna, skriva och sen i sista stund få koll och hoppas att jag skulle begripa mina anteckningar sen i skarpt läge. Det gick bra, men den stressen förföljer mig jämt när den sånger kommer på agendan… men mina anteckningar den dagen var bra, för de håller än.
Sen mötte jag maken på restaurang, fisk med mos, supergott. Sen hjälpte maken mig att möblera kyrkan inför konsert i morgon… glömde be vaktmästarna om hjälp igår. Aja, det tog bara 10 minuter, så det var en baggis.
Sen iväg till jobbet och skriva programmet klart och sen tillbaka till kyrkan för att öva med min spel-kompis. Vi har träffats varje fredag i 2-3 månaders tid, en timme varje gång och i huvudsak har vi övat Bach. Just idag inträffade ett litet mirakel – det var liksom som att det inte var jag som spelade, jag var bara en kanal för musiken att flöda genom – något annat tog över och jag bara var verktyget. Helt himmelsk känsla! Ingen stress, ingen jäkt, men tonerna flöt på ändå i tempo. Gudomligt!!
Efter vår timme kom en eventuellt blivande orgel-elev. Spännande. Och sen var dagens sista uppgift att trycka ut programmet efter koll med chefen.
För övrigt funderar jag på hur lätt det är att missförstå saker och dra förhastade slutsatser… kommunikation är svårt, undras om det är svårare idag nu när vi har så många kommunikationsvägar. Ett förfluget ord kan göra ont och en utsträckt hand kan lena alla sår. Så snabbt det blossar upp och så snabbt det kan klinga av. Det är vackert, förunderligt och märkligt.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget