För några veckor sen kände jag i örat att något var på gång, det gjorde ont. Jag ställde in allt, rep och körer och verkligen allt. Jag höll mig hemma och kurerade öron, näsa och hals. En resa var planerad och den genomfördes framåt helgen. På flygplanet fick jag ont i örat igen, ett förödande lock lade sig i örat och jag kände mig vara bakom väggen. Sen gick allt väl fram till lördagen då jag fick bli sängliggandes pga grasserande snuva. Till söndagen lyckades jag ta mig upp och ge mig ut i staden. Vi hittade en kyrka och fick lov att deltaga i mässan. Det var så fint, organisten spelade lysande, rappt och alert och med en massa ackord-skiften. Så snyggt! Hemresan gick bra, men locket låg kvar.
Väl hemma tyckte jag att jag var frisk framåt tisdagen och gav mig iväg till jobbet. Den dagens kör-rep gick väl. På onsdagen hade jag sång med konfirmander, Taizé-mässa och sen ytterligare ett kör-rep. Redan på eftermiddagen med konfirmanderna seglade rösten iväg. Stämbanden slöt inte och min präst fick tjänstgöra som sångare. På torsdagen var det kört, jag mådde så dåligt. Hela huvudet var fullt med snuva och halsont och lock-för-örat. Det var bara att hålla sig hemma igen. Som genom ett under hittade jag en av landets mest proffsiga gospel-körledare till att rycka in i mitt ställe till söndagens gospelmässa. Det blev så bra!! Mässan spelades in och jag kunde hämta upp allt som hänt i efterhand.
I veckan efter fick jag en tid hos läkare. Allt kollades; hals, näsa, öron, lungor och det befanns att jag har virus som behöver läka ut. Lite hostmedicin skrevs ut och sen fick jag gå till jobbet när jag kunde/orkade. Jag orkade dagen efter och sen dess har jag mått hyfsat, snuvig men pigg och glad.
Förra helgen var det Alla helgons-helgen och jag jobbade fredag-lördag-söndag: Requiem-mässa på fredagskvällen, Musikmässa på lördagen och minnes-gudstjänst på söndagen. Allting gick lysande trots locket för örat MEN under textläsningen på söndagskvällen hände det. Jag satt vid min flygel och höll för näsan och blåste på och locket släppte. Det var själv-behärskning stor att sitta still och inte hoppa upp och dansa en glädje-dans. Ljudet strömmade in som skimrande ord och allting glittrade lite extra och hela världen blev plötsligt så riklig.
Nu har örat varit bra hela veckan och jag är så tacksam. Mina öron är viktiga. Gud ske pris och tack.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget