Hur trött som helst!!!
24 timmars resa är nu till ända och man befinner sig på andra sidan jorden, på ön Sulawesi i Indonesien. I hamnstaden Manado med sina 400.000 invånare ska Global Christian Forums andra internationella möte äga rum. Under temat ”Life together in Jesus Christ, empowered by the Holy Spirit” samlas representanter från hela kristenheten för att mötas, be, läsa bibeln, samtala och lite mer försöka förstå hur olika vi har det och är som kristna – men att vi är ett och samma ändå.
Global Christian Forum är ingen organisation i vanlig bemärkelse, det finns inga stadgar, inga ärendelistor, inga ”public statements”. Men här finns ortodoxer och baptister, katoliker och evangelikala, anglikaner och baptiser, pentakostala och lutheraner, metodister och fräslningssoldater…ja, många, många av oss som kallar oss kristna samlas här för att förhoppningsvis riva några murar, räta ut några frågetecken och få en och annan fördom på fall. Svenska kyrkan har stött Global Christian Forum sedan starten för ca 5 år sedan, och närvarat vid deras olika möten. Denna gång representeras Svenska kyrkan av biskop Hans Stiglund från Luleå stift och undertecknad.
Det är varm! 35 grader, och drypande fuktigt. Men det är välorganiserat, vänligt och ytterst generöst. Indonesien är det land som har flest muslimska innvånare i världen. Men i regionen Northen Sulawesi, där Manado ligger, är 90 % av befolkningen kristna. Detta märktes tydligt ikväll på den mottagning som regionens guvernör anordnade för alla GCF-delegater i residenset. Det var poliseskort längs vägen. Stora affischer var uppsatta vid vägkanterna med välkomsthälsningar för Global Christian Forum. Indonesiens ”Minister för religious affaires” var med på mottagningen och höll tal och bad böner över oss. Körer sjöng, dansgrupper dansade, borden dignade och en indonesisk blåsorkester spelade ”Vilken vän vi har i Jesus”… Svindlande! ”Vårdad klädsel” var påbjudet. Hm, vårdad klädsel när man är kvinna, präst och det är 35 grader… Det blev svart prästskjorta, röd (kanske lite för kort) kjol och svarta skor. Vårdat, svalt och klerikalt! Kände mig kanske lite väl lättklädd när jag sneglade på de ortodoxa biskoparna med sina långa, svarta kasockar. Jag blev dock tryggare efter det att två unga indonesiskor kom fram till mig och viskade: ”We like your style. Cool skirt pastor”. Vi har olika uppgifter i vår Herres hage. I kväll var min att vara jag – med röd kjol.
Imorgon väntas andra uppgifter…
Lämna ett svar