30 grader varmt!

Det blev en varm söndag här i Geneve.

30 grader och strålande sol. Det är bara vi nordbor som sitter ute och äter lunch. Alla andra har vett att sitta inne, men inte vi. Vi sörplar i oss av solstrålarna och svettas envist. Här ska lapas!

På söndagarna är det inga förhandlingar på LVF.s rådsmöten. Istället började vi dagen med högmässa tillsammans med alla de olika lutherska kyrkorna inne i S:ta Madelèine kyrkan. Vi var väl 300 stycken som samlades till gudstjånst där idag. Och vilka gudstjänster!! Det finns en innerlighet, en rakhet och ett språk som inte väjer, en liturgi som är aktuell, genomarbetad och inövad. Och musiken! Musiken kommer från alla världens hörn. Idag sjöng vi sånger från Brasilien, Finland, Madagaskar, USA och Tyskland. Den internationella lutherska församlingen i Geneve har världens bästa och finaste musiker. Han heter Terry – och alla vet vem han är. Terry har en entusiasm, en glädje och en befriande ”barnslighet” som gör att vi alla slappnar av, skrattar och vågar oss på till och med de mest konstiga portugisiska formuleraingar. Han skriver nya ordningar till varje gudstjänst, nya böner, nya bekännelser. Och det är SÅ vackert!!! Terrys dragspelsmusik under gudstjänsten idag fick mig att kapitulera totalt.Terry är min hjälte! Man kommer långt med kunskap, men med hjärta, entusiasm och engagemang vinner man skarorna.

Efter gudstjänsten hamnade jag i samspråk med en domprost från Tyskland. Över en kopp kaffe, ståendes utanför kyrkan, berättade hon om sin man som fått Parkinson. Om drömmar som krossats, om oron och ensamheten, om den enorma tyngden av ansvar som knappt är bärbar. Om de små barnen som blivit allvarliga och rädda.  Och vi höll om varandra där – mitt i folkvimlet. Två kvinnor, från olika länder och sammanhang, med våra olika utmaningar och sorger, i ett kort men innerligt möte där vi fick bära varandra för en stund. Och jag slås återigen av kraften i att våga berätta. Att våga berätta om det smärtsamma och skitiga, det ärliga och sanna. Det är först då det djupa, innerliga mötet mellan oss människor blir möjligt. Ytan göre sig icke besvär!

Imorgon är vi tillbaka i plenisalen.