Johanna Häggblom Nyberg studerar teologi, kommer från Stockholm och är en av de 12 unga vuxna som är med på Kyrkornas Världsråds generalförsamling som idag tagit sammanträdespaus för att möta koreanska sammanhang, alltifrån historiska till nutida.
Idag har jag åkt runt i Sydkorea och träffat kvinnor. Det har bland annat handlat om överlevande flyktingar från nordkorea och sexslavar och tvångsprostituerade från tiden då Japan härjade. Besökte även ett center för kvinnor som blivit räddade från prostitutionen här i Busan. Jag vet inte ens vart jag ska börja i allt detta. Det är för det första så lätt att sitta i Sverige och tycka att feminism är lite fjantigt och överdrivet när man lever som vi gör. Det finns så många exempel från världens hörn, som jag fått höra under min tid hittills här, på hur långt vi har kvar att kämpa för världen i stort. Jag börjar bli så fruktansvärt trött på hur män(niskors) sexualitet framställs som något mer naturligt och viktigare än en kvinnas rätt till sin egen kropp. Det handlar inte bara om kvinnor som tvingats till sexslaveri mitt uppe i krigszoner, vi måste se till helheten: prostitution i alla former, pornografi och reklam (sorry guys men det går inte att försvara detta över huvud taget, vi måste liksom börja någonstans).
Snälla, ta hand om varandra.
Jag har knappt hopp för världen idag men det hopp jag lever på är alla starka kvinnor jag träffat och fått dela dagen med. Justice. Peace.
Lämna ett svar