Elisabet Målqvist och hennes man Mats är utsända av Svenska kyrkan till Swaziland. Elisabet arbetar med relationsarbete mellan Sverige och Swaziland. Elisabet är präst och kommer senast från en tjänst i församling i Bälinge utanför Uppsala. Mats arbetar som projektledare för det hälsoprojekt som Svenska kyrkan drivit igång för att minska barn- och mödradödligheten.
– Känner ni till varandras status?
En fråga som jag som präst aldrig frågat brudpar under vigselsamtalet. Här i Swaziland är det en viktig fråga. Det frågan handlar om är ifall de vet om partnern är HIV positiv eller ej. En relevant fråga i ett land där andelen HIV-smittade i befolkningen officiellt ligger på 26%, men siffran bland gravida kvinnor är 50%. När man är gravid måste man testa sig. Detta innebär att de flesta här inte vet sin egen status.
Varför vill man inte ta reda på det?
För kunskapen är en säker biljett till utfrysning. Utesluten ur familjen, svårt att få jobb, skuldbelagd i församlingen, rädda vänner.
Varför är man rädd?
Rädd för att själv bli drabbad, rädd för att det är häxkrafter som förbannat den HIV smittade, rädd att man kan själv ska bli drabbad av förbannelsen, rädd för att bli smittad genom en kram…..rädd för att dö.
Här är det inte så många som dör i HIV sägs det, här dör man i tuberkulos eller häxkraft.
Tystnad
Tystnad omger HIV/AIDS
Det som inte syns finns inte. Det syns bara om jag börjar med mediciner och folk ser om jag går till vårdcentral. Har jag inte testat mig finns det inte.
Men varför är smittan så utbredd?
Varför vill vi veta? För att fördöma eller för att hjälpa?
Det finns många orsaker. Många är inte så trevliga. Nu har första generationen växt upp som blev smittade vid födseln, en annan orsak är synen på kvinnorna.
Mannens egendom.
Ytterligare en orsak är okunskap och kulturella strukturer, hur visar man att man är en riktig man och hur visar man att man är fullt ut kvinna.
Ytterligare en orsak, ett tanke fel som delas av större delen av mänskligheten. ” det händer inte mig! det händer bara andra”
Tystnad
Alla här vet att många i landet är HIV positiva. Skolan jag bor granne med har 371 elever varav 75% är föräldralösa. Mellangenerationen blir färre och färre, större delen av befolkningen är unga och äldre. Men när jag frågar om man känner någon som är HIV positiv så säger nästan alla att de inte gör det.
Tystnad
I tystnaden frodas viruset, fördomarna, okunskapen, ilskan, frustrationen och hopplösheten.
Vi har tystnad om sexuellt överförbara sjukdomar , dit HIV/AIDS räknas, i Sverige också. Fler och fler unga drabbas. Okunskap, fördömande, eller bara ett ” det händer inte mig…”
Tystnaden måste brytas. Bara då kan smittan stoppas. Då kan man stoppa fördomar, stigmatisering. Då vågar Mödrar ta sina mediciner, så att barnet kan födas friskt och ammas utan att bli smittad. Då kanske par vågar vara ärliga med varandra, bara i samtalet kan utfrysning från skolor, sjukhus, familj, församlingar och jobb brytas.
En HIV positiv kvinna utrycker det så här” I have realised that I have to get to know this virus in my body. It is a part of me. I have to negotiate with it. In order to live”
För oss i kyrkan gäller…så är vi fastän många en enda kropp…. Lider en kroppsdel så lider alla… Vi delar ansvaret, vi delar hoppet, vi delar tron. Vi är inte ensamma, vi är en en kropp i Jesus Kristus ..
Vågar vi tala om det, vågar vi tro det?
Lämna ett svar