Himlen förkunnar Guds härlighet

Fredrik Lautmann är präst och handläggare på ekumenikenheten, just nu tjänstledig för att under en månads tid vara lärare i Moçambique utsänd av Västerås stift.

Psaltarpsalm 19 med kör och körledare i fullsatt kyrka vid anglikanska Libombo stiftets kyrkocentrum i Maputo Moçambique! Stämningen stiger! Lovsången lyfter taket. Alla reser sig och börjar dansa på ställe!

”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk”.

Det blir 5,5 timmars gudstjänst från 9 -14.30. Den första, för nyvigde biskopen Carlos Matsinhe, efter den storartade vigningen på sportstadium söndagen innan  med både Västeråsbiskop, landets president, ärkebiskop Thabo Makgoba från Kapstaden med nästan hela anglikanska biskopskollegiet. Det är två gudstjänster i en. Skördefest enligt vanlig ordning samt välkomnande av biskop Carlos till denna kyrka.

Tänk att tiden bara försvann! Det minmala koret är fullt av medverkande gudstjänst medhjälpare i olika åldrar, kyrkoherden Silvio, ärkediakonen Elias (ung. kontraktsprost hos oss), biskop Carlos och biskop emeritus Paulo från Nyazza. De senare i granna mitror och korkåpor som åker av och på med hjälp av korgossar och korflickor.

Biskop *Carlos känner väl till församlingen och har en lättsam ton i sin förkunnelse och får församlingen att repetera viktiga avsnitt. Där finns både djup och humor.

Skördefestdelen tar minst en timme! Alla olika församlingsgrupper ska dansa fram sina bidrag och lägga i korgar. Först är det de 7 bönegrupperna, vilka träffas i respektive hem, en gång per vecka. Den som organiserar turordningen har koll och så sätter man igång! Oj vilket tryck, vilken sång och dansglädje för alla åldrar. Svenska discon ligger här i lä!

Så fort en grupp kommit fram med pengar, bananer, vinflaskor till kyrkornas kommande nattvardsfirande, städredskap, tändstickspaket, ljusstakar till altaret lyfts allt vidare till sidan av koret.  En grupp lekmän med ekonomiansvar räknar ihop och bokför för att mot slutet av gudstjänsten kungöra vad varje grupp samlat in.   Och då är det från någon hundralapp till 20.000 svenska kronor. Kyrkans kör ”den helige Ande” har samlat in mest samlat in mest, vilket mottas med stort jubel.. Totalt blev resultatet ca 50 000 svenska kronor plus allt i natura. Minst 25 grupper dansade fram sina bidrag. Kyrkvärdarna som hjälpte ekonomerna såg till att om någon som inte hade något att ge, tog man en slant från det redan givna, så att alla kunde vara med i dansglädjen.

Det kändes nästan som syföreningsauktionerna i Sverige, där medlemmarna köper in och arbetar och syr och sedan skänker och så ropar över varandra och köper tillbaka dyrt för att det ska bli en stor summa till Svenska kyrkans internationella verksamhet.

Sitter i gudstjänsten på hedersplats tillsammans med Västerås stifts SIDA-praktikanter Malin Persson och Kalle Bengtz  och  Annierose Albertsen från Afrikateamet på kyrkokansliets internationella avdelning.

Får tillfälle att gå fram, säga en hälsning på portugisisk och ge biskop Carlos tryck av Rune Lindströms tavlor från Himlaspelet, boken om Leksands dräkten och en av befrielseteologen Gustavo Gutierrez böcker om nåden utifrån Jobsboken, med dedikation. Den fick jag med från Sao Paulo, Brasilien 1985 där jag var på forskningsresa.  Deltog då tillsammans med ett hundratal katolska präster på en studiedag med  Gustavo, där han föreläste om sin till portugisiska då nyöversatta bok.

Biskop Carlos tackar för det fina mottagandet och berättar med stolthet att han har fått biskop Desmund Tutos biskopsring som gåva till sin biskopsvigning. En verkligt fin symbolhandling och utmaning till hans herdeskap.

Efter gudstjänsten står de båda biskoparna, kyrkoherden, ärkediakonen och vi fyra svenska på rad och hälsar på gudstjänstdeltagarna och kl 15 blir det festlunch församlingssalen intill. Den smakade utmärkt.

I kyrkcentrat finns en undervisnings sal, sovrum och minikök för 5 blivande präster, som jag lovat undervisa i kyrkohistoria, ekumenik och befrielseteologi under tre veckor på portugisiska. Har god hjälp av SIDA-praktikanterna Kalle och Malin som också bor på centrat.

Det är riktigt roligt att få använda mina erfarenheter från befrielseteologin och en del av det bibliotek på portugisiska som jag tog hem efter två forskningsresor och plocka in det i kyrkohistorien och ekumeniken utifrån församlingserfarenhet i industriorter och de sista 12 åren som kyrkoherde i Leksand.

Den brasilianska och den moçambiqanska kontexten har många likheter. Jag minns med glädje hur Pelle Söderbäck från Västerås stift inbjöd forskaren Veronika Melander och två brasilianska teologer för studievecka för samtliga präster i Libombo stiftet i tre omgångar kring” Bibel och social rättvisa”. Jag tänkte då:” Wow för Svenska kyrkans internationella att satsa på detta, som stöd!”

Västerås stift har sedan 1980-talet samlat pengar till Moçambique. Först tillsammans med Afrika grupperna. Därefter blev det vänstift förhållande sedan 1998, där ungdomsutbyte och vänutbyte är viktiga drivfjädrar, liksom det nyligen prisbelönade gemensamma skogsprojektet Levas flor.

Häftigt också att få se Leksands bilder från has besök 2004 hemma hos ärkediakonen Elias och ha sonen Bato bakom mig på gudstjänsten, som kan svenska efter att ha varit två perioder på stiftsgården i Rättvik.  Förstås har även biskop Carlos varit i Leksand. Vänstifts utbyte är en viktig del av den världsvida kyrkan och mina tre veckor blir ett liten del av detta.