Sara Högberg var en av Svenska kyrkans två unga vuxna som pilgrimsvandrade tillsammans med drygt 20 andra från Borgågemenskapen från Alleriz till Santiago de Compostela den 24-29/8 2015. Temat för vandringen var ”Jesus the fountain of living water in our pilgrimage of life”.
Jag har ganska mycket för mig om dagarna. Jag studerar heltid på universitetet samtidigt som jag arbetar som konfirmandledare i kyrkan och hoppar in som vikarie när det behövs. Utöver detta är jag med i ett spex där jag är med i produktionen som körsamordnare och med i gyckelgruppen, detta innebär ett möte och två olika rep i veckan. Alla dessa aktiviteter medför att jag inte får mycket tid till mig själv, till reflektion, till relationen med Gud. Visst är jag en del i kyrkan och på mässor, men då det oftast är under arbetstid blir det inte riktigt samma sak.
Därför blev jag så glad när jag läste om pilgrimsvandringen och bestämde mig för att ta chansen direkt.
Under pilgrimsvandringen fick vi träffa människor från olika länder och kulturer. Kulturer som vi fick ta del av varje kväll genom lekar, dans och andakter. Vi fick även höra berörande berättelser om hur de kommit till tro och även testats i den. Berättelser som kommer att leva med mig länge. Allt vi har varit med om är något jag tar med mig hem, hem till min kyrka och till min omgivning. Jag tar med mig olika livshistorier, lekar till barn-och ungdomsgruppen och nya sätt att fira andakt på. Tillsammans med reflektioner som vi alla delat med varandra under pilgrimsvandringen, dagar och kvällar. Reflektioner som ”hur tänker du att Gud är med oss i våra liv?” och ”varför är det viktigt att gå i kyrkan?”.
Jag tror att det är jätteviktigt för oss att göra dessa resor. För att se att vi är många som delar samma tro och att det finns fler perspektiv än de vi har här i Sverige, i vårt stift, i vår egen kyrka. Vi som gör dessa resor kan ge något nytt till dem därhemma, vare sig det handlar om synen på Gud, en sång eller en lek. Kanske kan vi även få med oss något annat hem.
Jag känner själv att jag fått en ny gnista. En ny vilja. Under vandringen fick jag för mig att börja läsa Bibeln. Jag har försökt läsa den många gånger tidigare men aldrig riktigt fastnat. Under resan läste jag varje dag i flera timmar i sträck. Många frågor bubblade upp och nyfikenheten vaknade till liv. Denna gnista, denna nyfikenhet är något jag kunde ta med mig hem. Bara häromdagen inspirerade jag konfirmander till att faktiskt våga testa läsa Bibeln och jag har börjat förfråga Bibelstudium.
Inte visste jag att det skulle vara detta jag tog med mig hem från pilgrimsvandringen, för vad hade det egentligen med själva vandringen att göra? Men det var lite det vi kom fram till under veckan tillsammans. Alla orkade inte gå hela vägen, däribland jag själv, men det var inte det viktiga. Det viktiga var vad vi gjorde tillsammans, det vi hade tillsammans. Det är inte hur många mil jag gick som jag kommer att minnas, utan mötena med människorna, kulturen och landskapet.
Det är synd att inte alla kan få samma chans som jag fick. Men jag kan fortfarande försöka förmedla de lärdomar jag fått från resan. Lärdomar om tvivel, medkänsla, tålamod, hopp och vetskapen om hur många vi faktiskt är i den fantastiska gemenskapen som är kristendomen.
Lämna ett svar