Johannes Zeiler är domkyrkolektor i Linköping och en av Svenska kyrkans delegater på generalförsamlingen i Polen. I denna text reflekterar Johannes kring betydelsen av att i de lokala sammanhangen vara en del av global gemenskap, liksom möjligheter och utmaningar för framtiden.
Förberedelserna för Lutherska världsförbundets (LVF) trettonde generalförsamlingen 13-19 september i Krakow, Polen, är i full gång. Sist ut av de fyra regionala förberedelsemöten ägde rum i Asien – Kuala Lumpur, Malaysia – den 14-19 juni. Lokala, regionala, nationella respektive globala samlingar – den överväldigande majoriteten av dessa via digitala kanaler – genererar viktig kunskap och bjuder på ett storslaget erfarenhetsutbyte som sträcker sig över alla tänkbara gränser. I Krakow kommer företrädare för enskilda lutherska kyrkor världen runt samlas för att lyssna, lära, fira och agera tillsammans. Kyrkornas knappt 400 officiella delegater och övriga deltagare fördjupar sig gemensamt i olika aspekter av det framtagna förberedelsematerialet utifrån generalförsamlingens övergripande tema En kropp – en ande – ett hopp.
För Svenska kyrkans del är denna generalförsamling en viktig riktningsgivare för framtiden. Det handlar både om vår roll och bidrag in i LVF på den globala arenan och hur denna globala gemenskap tar sig uttryck i de lokala sammanhangen. Svenska kyrkans medlemskap i LVF innebär att vi som kyrka betraktar LVF:s arbete världen runt som del av vårt eget. De ambitioner, värden, ideal och drömmar som kännetecknar vårt arbete i Sverige måste naturligtvis i någon mening också relateras till den större globala kartbilden. Samtidens ödesfrågor – hur vi tillsammans bidrar till öppenhet, trygghet och rättvisa för hela skapelsen – är en angelägenhet för LVF:s samtliga medlemskyrkor.
Samtidigt behöver den lutherska identiteten utforskas på nytt. Inte allt som klassas som ’lutherskt’ är synonymt med ’nåd’, ’förlåtelse’ eller ’befrielse’, som annars är några av den lutherska traditionens ledord. Därför behöver vi en kritisk och konstruktiv diskussion om hur vi värnar och utvecklar en luthersk grundhållning till livet
Det faktum att LVF bokstavligen formades i rasmassorna efter andra världskriget – som ett svar på monumentala humanitära behov – förpliktigar än idag. Både när det gäller hur vi bäst utformar multilaterala samarbeten världen över och på vilka sätt LVF kan bedriva ett trovärdigt och väl underbyggt teologiskt arbete som motiverar kyrkorna till konkret handling över konfessions- och religionsgränser. Arbetet med exempelvis klimaträttvisa, genusrättvisa, rättvis fred, inkludering och mångfald kan aldrig bara vara en angelägenhet för ett fåtal specialister, utan något som kräver att vi tillsammans tar oss an uppgiften. Det kan bara ske om vi fördjupar våra kyrkorelationer och koordinerar vår samverkan.
LVF står inför flera stora utmaningar som också påverkar Svenska kyrkan och vårt ekumeniska arbete både i Sverige och utomlands. Vi behöver påminna oss om det mycket omfattande arbete som bedrivs genom LWF World Service, LVF:s avdelning för humanitärt stöd och utvecklingssamarbete och en av världens största aktörer på området. Ett starkt samhällsengagemang och omfattande sociala och diakonala insatser är viktiga identitetsmarkörer för de lutherska kyrkorna. I en tid när det demokratiska utrymmet minskar, grundläggande mänskliga fri- och rättigheter kränks eller hotas, samt när återigen klyftorna mellan kvinnors och mäns delaktighet i samhällsbygget ökar har kyrkorna en viktig uppgift att bidra till förändring. Vi ser tyvärr liknande tendenser inom kyrkornas egna strukturer, inte minst när det gäller kvinnors plats, funktion och delaktighet i olika ledaruppdrag. Här behöver insatserna till teologisk utbildning breddas och förstärkas samt internationell samverkan premieras utan att för den skull reproducera koloniala maktordningar.
Vidare kommer de lutherska kyrkornas engagemang för och förmåga till interkulturella möten och interreligiös samverkan bli alltmer centrala framöver. Dessa innefattar exempelvis kyrkornas lokala relationer och kontakter med andra trostraditioner, inte minst till de många muslimska trosgemenskaperna. Likaså innebär det faktum att samtliga deltagare på generalförsamlingen kommer att besöka koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau rikta ett särskilt fokus på de judisk-kristna relationerna. Här har de lutherska kyrkorna att självkritiskt bearbeta en mörk historia kantad av antisemitism och att tillsammans arbeta proaktivt inför framtiden mot alla former av förtryck, våld och rasism.
Johannes Zeiler
Domkyrkolektor i Linköping och delegat för Svenska kyrkan på generalförsamlingen i Polen.
Lämna ett svar