Tänk att få åka ut till tidigare okänd mark och möta människor och leva i någon annans vardag. Jag trodde nog inte att det skulle vara så betydande för mig som det blev. Mötet över språkgränser. Mötet över landsgränser. Mötet med systerkyrkor. Mötet med vänner.
2014 fick jag möjligheten att åka till Filippinerna som en del av utbytet Ung i den Världsvida kyrkan. Att som ung vuxen få möjlighet att leva i någon annans vardag är en möjlighet till växt och mognad i tro och liv. För mig öppnade det nya perspektiv. Det gav liv till min annars ganska torftiga tro och föreställning om världen. Jag fick uppleva Kyrkan med stort K. Den stora världsvida kyrkan.
Att som ung och kristen möta andra unga kristna var en boost i mitt liv. Visst tillhörde vi olika kyrkor men det märktes knappt när vi möttes och delade tro och liv. På ett sätt levde de i en annorlunda vardag än vad jag var van vid, men samtidigt hade vi mycket gemensamt. Vi var inte så olika som jag hade trott från början. Liknande frågor och funderingar om livet. Liknande framtidstro och framtidsoro, men med olika förutsättningar.
Jag hade kunnat åka till Filippinerna på en backpackingresa men då hade det inte blivit samma resa. Jag fick bo och leva på ett prästseminarium en tid och bo med värdfamilj och leva i deras vardag en tid. Det öppnade upp för möten som man inte får av en vanlig resa. Att äta ihop, att diska ihop, bo tillsammans, gå i gudstjänst, göra saker, skratta och kanske till och med bråka var livgivande.
Visst hade jag från en början svårt att förstå gudstjänsterna och traditionerna. Men efter några veckor började jag känna igen mönster som jag kände igen hemifrån. Vissa saker var lika, andra annorlunda. Vissa traditioner var de samma, andra annorlunda. Inte visste jag att man kunde fira allhelgonahelgen med stor fest på kyrkogården. Inte visste jag att ett kyrie kunde låta så annorlunda men ändå kännas igen. Olika uttryckssätt och språk men så många beröringspunkter. Jag började loda ett djup. Jag började känna igen mig och det gav en fördjupad innebörd. Gudstjänster som jag först inte förstod på grund av språkbrist blev plötsligt en vila och kraftkälla när jag började se mönster som finns i den världsvida kyrkans gemenskap.
Ofta tror vi oss veta det mesta om andra, om världen och om människor. Sanningen är väl att vi sällan vet mycket alls innan vi faktiskt träffas. I oroliga tider tror jag utbytet Ung i den Världsvida kyrkan är extra viktigt. Att få möta sin nästa på andra sidan jorden och dela tro och liv är ett fredsprojekt och ett ekumeniskt glädjeskutt. Utbytet gav mig frustration över världens orättvisor men också en massa hopp. Hopp för framtiden och kyrkan genom möten och vänner.
//Viktor Backlund
Lämna ett svar