I vanliga fall samlas företrädarna för Borgå-gemenskapen i oktober varje år – både till planeringsmöte för en kontaktgrupp som löpande sköter Borgå-frågor och för någon form av konferens. 2022 var det dags enligt ordningen för kyrkornas ärkebiskopar eller motsvarande att samlas till överläggningar (Porvoo Primates’ Meeting). Därför bestämdes det att fira 25 år av gemenskap ett år sent på första Borgå-mötet efter pandemin när de ledande biskoparna var samlade.
Mötet ägde rum i Tammerfors i Finland 10 – 13 oktober. Kontaktgruppen arbetade först med planeringen av kommande års olika program. 2023 blir det konferens i Madrid om nattvarden och 2024 en kyrkoledarkonsultation i Sverige om klimatet.
Mötet inleddes i Tammerfors domkyrka med en festhögmässa som leddes av Matti Repo, biskop i Tammerfors och luthersk ordförande i kontaktgruppen, och med predikan av Michael Jackson, ärkebiskop i Dublin och anglikansk ordförande i kontaktgruppen. Mötet hade tre teman som på olika sätt belyste Borgå-gemenskapen – Porträtt, Enhet, Sårbarhet. Under rubriken Porträtt fick pensionerade biskopen Christopher Hill från England och teologen Tiit Pädam från Estland, två av dem som var med och arbetade fram Borgå-deklaration, ge sin bild av Borgå både då, nu och inför framtiden.
Under rubriken Enhet gav ärkebiskopen av York, Stephen Cotterell, och Norska kyrkans preses, Olav Fykse Tveit, tankar om kyrkornas enhet och gemensamma uppdrag i en orolig tid. Under rubriken Sårbarhet berättade vår ärkebiskop Antje och Jorge Pina Cabral, biskopen i Lusitanska kyrkan i Portugal (en anglikansk kyrka), hur pandemin har påverkat kyrkorna och vad vi kan lära oss av dessa erfarenheter.
Innan mötet avslutades skrev ärkebiskoparna ett brev till patriark Kirill i Moskva. De uttryckte oro över och kritiserade hårt utvecklingen i konflikten, särskilt hur detta påverkar civilbefolkningen i Ukraina. De vädjade till patriarken att göra sitt yttersta för att övertala den ryska presidenten att sätta stopp för kriget.
Jubileer kan riskera att bli enbart tillbakablickande. Jag upplevde att detta möte präglades av inspiration från gemenskapens ursprung, realism om en del problem och viss optimism inför framtida möjligheter i gemenskapen.
Christopher Meakin
Ainsley Griffiths – Church in Wales, Christopher Meakin – Svenska kyrkan, Thorsten Rörbaek – Danska kyrkan, Tomi Karttunen – Finska kyrkan, Zilgme Eglite – Latvian Evangelical Lutheran Church Worldwide,
Andra raden bakifrån från vänster:
Meelis Süld – Lutheran Church in Great Britain, Miriam Weibye – Scottish Episcopal Church, Jeremy Morris – Church of England, Rinalds Grants – hjälpbiskop Lettiska kyrkan, Tauno Teder – Estniska kyrkan, Agnes Sigurdardottir – biskop Isländska kyrkan
Tredje raden bakifrån från vänster:
Olav Fykse Tveit – preses Norska kyrkan, Urmas Viilma – ärkebiskop Estniska kyrkan, Mark Strange – primus Scottish Episcopal Church, Carlos López Lozano – biskop Spanish Episcopal Reformed Church, Jorge Pina Cabral – biskop Lusitanian Church (Portugal), Tor Berger Jörgensen – biskop Lutheran Church in Great Britain
Främre raden från vänster:
Stephen Cottrell – ärkebiskop av York, Lauma Zusevics – ärkebiskop Latvian Evangelical Lutheran Church Worldwide, Mattia Repo – biskop av Tammerfors, Michael Jackson – ärkebiskop av Dublin, Tapio Luoma – ärkebiskop av Åbo, Antje Jackelén – ärkebiskop av Uppsala, Peter Skov Jakobsen – biskop av Köpenhamn
Kommentera det här inlägget