Mellan Lutherska världsförbundets generalförsamlingar, som hålls vart sjätte-sjunde år, är rådet den lutherska gemenskapens högsta organ. Här delar Magnus Evertsson, teologisk sekreterare vid kyrkokansliet, med sig av en rapport från rådsmötet som ägde rum i mitten av juni i Chavannes-de-Bogis, strax utanför Genève.
Årets möte var det första ordinarie för det nya råd som valdes vid generalförsamlingen i Krakow hösten 2023. Rådet består av 50 personer som representerar de 150 medlemskyrkorna och deras 78 miljoner medlemmar. Från Svenska kyrkan ingår Veronica Pålsson i rådet. Utöver de beslutande deltog också personal från Lutherska världsförbundets gemenskapskontor, med generalsekreterare Anne Burghardt i spetsen, och tjänstepersoner från de större medlemskyrkorna och nationalkommittéerna.
Vid rådsmötena finns ett antal ärenden som alltid måste klaras av. Den föreslagna föredragningslistan måste godkännas, protokoll från konstituerande möte i anslutning till generalförsamlingen ska läggas till handlingarna, något fyllnadsval hade blivit behövligt.
Rutinärenden i all ära – viktigare är naturligtvis att ta beslut utifrån de inriktningar som generalförsamlingen anvisat. Det kan handla om att tillsätta arbetsgrupper för att bearbeta aktuella frågor, att anta nästa års budget och framför allt om att anta en strategi för Lutherska världsförbundets arbete 2025–2031. Från Svenska kyrkan valdes Johannes Zeiler till luthersk ordförande i nästa samtalsrunda med den globala pingströrelsen, Anna Hjälm valdes att ingå i en studiegrupp om fred och försoning och Tova Mårtensson valdes att ingå i en studiegrupp om korsteologi på 2000-talet. Förslag till beslut i de olika frågorna hade tagits fram inom gemenskapskontoret, i samråd med rådsledamöter och under medverkan av exekutivkommittén.
Under rådsmötet bedrevs också kommittéarbete, där mindre grupper av rådsledamöter och andra deltagare tillsammans diskuterade olika områden för att överlämna sina resultat till rådet för beslut. Rådet gjorde också några uttalanden i olika frågor. En kväll ägnades också åt regionala möten. Svenska kyrkan hör till Lutherska världsförbundets nordiska region, en av tre i Europa och en av sju i hela gemenskapen.
Allt inramades av dagliga böner och bibelstudier, en inledande mässa och gudstjänst på söndagen tillsammans med den lutherska församlingen i Genève – deltagarna delades upp mellan församlingens tyskspråkiga respektive engelskspråkiga gudstjänster. Som alltid vid internationella möten är gemenskapen vid måltider och i korridorer viktig för att knyta och underhålla kontakter och för att tala om sådant som passar bättre i fysiska möten än digitalt. Det är en rikedom att ha fått föra måltidssamtal både med ledaren för den största medlemskyrkan, Etiopiska evangeliska Mekane Yesus-kyrkans president Yonas Yigezu Dibisa, och med rådsledamoten Sarah Farrow från en av de allra minsta medlemskyrkorna, Lutherska kyrkan i Storbritannien.
Tyngdpunkten i kristenheten är under förskjutning från globala nord till globala syd. Av den medlemsstatistik som publicerades en dryg vecka efter rådsmötet framgår att 39% av gemenskapens 78 miljoner kyrkomedlemmar finns i Afrika, 17% i Asien och 1% i Latinamerika och Karibien, medan Europa samlar 38% och Nordamerika 4% av medlemmarna. Det är glädjande att rådsmötet tog en del ansatser till att anpassa arbetssätt till en föränderlig verklighet och en situation där de kyrkor som ännu är resursstarka i en framtid inte längre kommer att kunna bära som förr. Mer behöver göras, men det går också att vara hoppfull inför vad som kan ske. Det går också att se med tillförsikt mot en framtid där också Svenska kyrkan kan vitaliseras av kyrkorna från syd. Kristi kyrka är glokal, global och lokal. Internationella möten som LVF:s rådsmöten påminner om denna glokalitet.
Magnus Evertsson
Teologisk sekreterare, inriktning ekumenik
Lämna ett svar