Tog en kopp med biskop Marc under pausen. Han är ”presiding bishop” (ungefär ärkebiskop) för Evangelisk lutherska kyrkan i Amerika och berättade om den svåra splittringen inom ELCA under de senaste åren. Många församlingar har valt att lämna ELCA på grund av synodens svåra men tydliga beslut att acceptera pastorer med olika sexuell läggning i kyrkan. Den lutherska polariseringen i USA har ökat kraftigt, med mer konservativa församlingar nu sammanslutna inom den nya lutherska kyrkan NALC (Vilken, lite märkligt nog nu söker medlemskap i LVF…). Detta har fått smärtsamma konsekvenser för ELCA i stort – med stora nedskärningar – men också för det diakonala arbetet och naturligtvis för känslan av gemenskap. Åsiktsskillnader följer ju inte församlingsgränser utan löper tvärs igenom församlingar.
Är tacksam över att vi i Svenska kyrkan kämpar för att prioritera gemenskapen runt altaret före gemenskapen i åsikter! Skulle gemenskapen i åsikter vara den ledande prinsipen skulle vi väl till slut hamna – inte i en kyrka för alla – utan en kyrka för var och en…
Lämna ett svar